Oda-saatans kvinna

Jag trodde att Oda skulle vara en starkt kvinna för sin tid. Trodde att man skulle kunna lyfta fram olika aspekter och paralleller mellan dåtid och nutid. Oda – saatans kvinna var inte riktigt vad jag väntat mig… Den var mycket mer.

Det var en väldigt frispråkig kvinna, men det betyder inte att man är stark. Jag såg i alla fall inte Oda som en stark kvinna utan mer som en följeslagerska till de män hon älskade. Att hon lämnade barnen störde mig mest, men samtidigt kunde jag förstå hennes sökande. Jag hade dock hoppats på att hon skulle förenas med sina barn igen.

Pjäsen var fantastikt bra – jag blev väldigt förtjust i den och att Chatarina Larsson intog hela scenen och höll en fängslad av Odas liv i två timmar var beundransvärt. Jag gick ifrån teatern med en erfarenhet rikare och det är jag glad för.

Om du bor i Malmö så gå och se den…

Att bli recenserad

Det intressanta med recensioner är att man sitter som på nålar fram tills dess man får recensionen. Man är så ivrig att läsa vad de skriver och man tror och hoppas på det allra bästa. Intressant inställning för det kan lika bra bli ett slag i huvudet med en spikklubba. Vad man också gör är att ta den dåliga kritiken till sig och ingenting annat – det räcker att de skriver ett enda dåligt ord om ens verk så stirrar man sig blind på det – i alla fall en dag. Jag brukar glömma ganska fort för det är liksom inte lönt att låta det tynga en… Gjort är gjort, men man ska vara lite mindre ivrig att få recensioner för de kan slå hårt eller inte alls…

Recension

”Tiden är 1895 till 1927. Arvid, son i familjen, får dottern Aina som växer upp hos hans föräldrar. Hon blir aldrig accepterad av sin styvmor Signe, under bannor utnyttjas Aina till allt hushållsarbete i torpet. När hennes faster emigrerar till Amerika bestämmer fadern att Aina ska följa med. Hon är elva år när hon reser och känner sig sviken, ensam och övergiven.”

”Romanen innehåller angelägen kritik av samhällets orättvisor; såsom kvinnors underlägsenhet, arbetarnas villkor och barnens situation.” BTJ/Häftepos  08102384/ Lektör: Elsbeth Hermansson

Detta är första gången jag blir recenserad av en riktig ”paragrafryttare” (ej illa menat – jag menar bara en som verkligen kan det är om innehåll, texter och böcker till yrket) Många som läst min bok tycker den är väldigt spännande och svår att lägga ifrån sig, men detta skrev Elsbeth Hermansson dock ingenting om. Jag tycker inte heller jag fattar om hon tyckte den var läsvärd eller inte, men så kan det gå när man står där ivrig som en unge och väntar på en slickepinne man aldrig får 😉

Då man enligt upphovsrättslagen inte får använda sig av hela recensionen och ej heller får ge en missvisande bild av recensionen har jag plockat några stycken som jag anser håller sig innanför denna lag.

TV stress

kan man kanske säga. Jag var med i kanal lokal Skåne ikväll, i ett program som heter SkåneDirekt. Skulle prata om min bok. Jag var så nervös så jag visste inte om jag skulle klara att dricka kaffet utan att skaka på handen. Jag tyckte att de fem minuterna jag hade fått skulle ta hur lång tid som helst så jag verkligen laddade. Men när vi väl satt där inne i soffan och intervjuaren ställde några frågor och jag pratade på, så var tiden ute – vad det gick snabbt… fortare än jag räknat med. Jag som har så mycket att säga 😉

Satt nu klockan 23:00 och tittade på mig i repris och jag säger bara en sak – vad man ser tjock ut på tv… 8)

Men det var roligt att se att man såg avslappnad ut när man egentligen var så nervös.

Nu går fan på torra land!!!

Är jag inte bara förskräcklig… Skriver att bloggen inte är död – och sen försvinner jag från jordens yta i fyra dagar… Attans människa jag är – fy tusan… Men nu är jag här och ska berätta vad jag sysslat med. Förutom att jag varit tillsammans med min familj så har jag shoppat – ska på glitter/glamour fest och det är glitter på mig för hela slanten… En väldigt rolig och uppslukande sysselsättning – alltså att finna kläder till mig… 😉

Jag har bakat lussebullar!!! – med min tös. Det var så himla kul och hon var så duktig. Vi rullade och ringlad, penslade och tryckt i russin. Det var tack vare Znogge som jag tog mig i kragen och satte fart – nu ville jag för en gångs skull också vara en mamma som kan baka… Dagen efter var de i och för sig väääääldigt torra. Men kul hade vi.

Ordalaget – tack för de orden… Att jag är hmmm, hmm… det kan man ju höra hur många gånger som helst… tackar ödmjukast.

Jag tog semester idag. Låter väl skönt? Men dagen har innefattat ett evigt körande och leverera ut min bok överallt. Innan veckan är slut ska den finnas i nästan halva Skåne tänkte jag. Det är hårt – att ha semester – och att lämna ut sig själv varje gång man går in i en affär. Jag är helt klart trött nu, men det var värt det. Nu finns jag till och med i Hörby vilket är mitt i Skåne där min bok utspelar sig… Detta var mitt mål idag på min semesterdag.

Nu ska jag ut och läsa bloggar…

Bloggen är inte död

Fortsättning från igår…

Jag tror på att det är många kändisar som lägger av med bloggandet när de märker att det tar faktiskt mer tid än man tror, samtidigt så menade de på föreläsningen att de stora bloggarna som har något att säga kommer att stanna. Tror väl att vissa bloggare kommer att ändra till andra forum, men jag trivs bra med det jag har idag.
Vilka de nu är. Jag håller mig till min krets som sakta utökas när tid finns. Det är inte så att jag inte vill, men tiden räcker inte till och ska jag ha vänner så ska jag ha tid till dem 🙂 Får väl avslöja att när jag började blogga så gjorde jag det lite trevande för att folk skulle börja veta vem ”haraldsdotter” var eftersom jag skriver böcker, men så är det inte nu – jag bloggar inte för publicitetens skull utan för att jag verkligen gillar mediet – älskar att skriva av mig precis som många andra. Kanske borde jag skriva på min nästa bok i stället… Hhmm? Något att fundera på kanske. Eller så får jag försaka något annat som känns mindre viktigt.

Jag har bytt ut teven mot bloggandet och det ger mycket mer. Och det är jag glad för, annars hade jag inte vetat att Akson kommer från Skåne och älskar att fotografera, eller att Märtagreta är en ”bondjänta” med skinn på näsan eller att Pantheraleo är en kille för det första, men också en väldigt trevlig bloggvän som gillar ankor. Göran skriver artiklar och Mim gillar böcker. Ordalaget fick MVG igår och Syster Yster har åkt på semester… Jag kan hålla på hur länge som helst – och Znogge – sist men inte minst i allas bloggrollslistor. Också den som alltid får mitt ”godnatt” vid halvtolv på natten. Listan är lång och jag önskar bland annat jag hade en mormor som curlingen… 😉

Här har ni mig och hela mig… Varken mer eller mindre och jag står för vad jag skriver…

Bloggen lever och jag är en av dem som stannar… 

Vilket jobb – men fullbordad.

Jag har rensat upp i trädgården idag. Nacken och huvudet värker så in i bombens. Ögonen börjar gå i kors och handlederna ömmar. Låter som om det är riktigt synd om mig, men nääää – det var riktigt skönt att vara ute hela dagen med familjen. Även om tösen sprang in till grannen och tittade på teve så känns det ändå som att vi har uträttat underverk idag.

Just känslan av att ha gjort något som syns så väl är fantastisk – samma gäller när man till exempel skrivit färdigt ett kapitel. Känslan av att ha gjort något, att ha uträttat något är så himla skönt. – Och! På tal om det. Tack Göran för att du skrev in en recension om min bok på ”Om mig och bloggen”- det är en annan fantastisk känsla. Det är när någon gillar det man skrivit – vilket också ger en känsla av fullbordande. Att man klarat det man ville  och får bevis för att det var riktigt rätt 😉

Sen kan man fråga sig varför man ändå kan känna ett sting av att man ändå inte hunnit med vissa saker. Varför gör man så mot sig själv – ren tortyr egentligen (ilandsproblematisk tortyr vill säga) men dock ansträngande. Nä, nu ska jag njuta av att jag utfört ett fantastiskt arbete idag…

Anna Mannheimer är underbar

Satt på ett seminarie i Malmö om ”In a Little pretty head” idag. Allers förlags årliga seminarie. Där hade de Anna Mannheimer som sista talare. Hon är bara så underbar – en frisk fläkt i vardagen. Jag brukar tycka de där tillställningarna kan vara lite si och så, men Anna lyfte den till ”absolut helt klart värd att gå på”. Hennes skämt om att hon fått rynker under hakan och att männer bara kunde odla skägg över de små hakrynkorna fick mig att ligga dubbel av skratt… Hon är helt klart värd att gå och lyssna på, jag blev glatt översakad. Jag funderade faktiskt gå innan hon började för att hinna med kvällsbestyren, men jag är väldigt glad över att jag satt så långt inne att alla hade sett om jag rest mig mitt i allt ihop.