Nätverksklubbar stjäl pengar

Hitta rätt i djungeln av viktminskningsmetoder, lyckades jag med i somras. Fann www.giviktkoll.se som sysslar med gi-metoden, som jag gick med i för att få ordning på de där kilona som aldrig verkade försvinna. Nu har de kilona försvunnit med modifikation 😉 och jag ger mig. Men nu är jag betydligt mycket klokare, när jag tänker på min mathållning och jag vet att det kan funka om man bara bestämmer sig. Nu bestämde jag mig för att gå ur giviktkoll.se för jag håller inte koll på vikten längre. Orkar inte skriva in vad jag ätit varje dag, men det fungerade utmärkt i början. Nu förstår jag hur det ska gå till och håller själv koll på vad jag stoppar i mig. Alltså gick jag ur giviktkoll.se för två månader sedan. Ändå drar de medlemsavgift från mig varje månad. De går inte att få tag på per telefon och de returnerar inte svar på e-post heller. Jag har ringt, men är det inte upptaget så är det telefonvakt och där har de skrivit upp mitt nummer och säger de ska ringa tillbaka vilket de inte gör. Jag är riktigt förbannad nu. Jag har skrivit e-post till alla som står uppspaltade på deras hemsida, men får inget svar. Ren och skär stöld är det.

Jag tror de håller sig undan med vilje för att få ut så mycket pengar som möjligt från en. De får tills på måndag på sig att svara mig och har de inte svarat på mitt mail om omedelbar uppsägning av medlemskap så är det insändare till tidningar och rejäl bloggattack som gäller, för nu är jag sur. De ska ge katten i att sno mina pengar…

Bok ges bort mot tips

Varför är det så mycket lättare att finna julklappar till sig själv än alla andra? Jag kämpade mig igenom folkmassorna igår, tänkte, tittade, inspekterade och planerade allt för att finna de rätta julklapparna, men jag tycker inte jag lyckas…

Hjälp mig!!! Vad ger man till sina föräldrar som inget vill ha, är för gamla för att gå på konsert och kan överhuvutaget inte ta sig längre än runt kvarteret? De tycker de har allt… Hur finurlig kan man vara och med vad? Jag vill väldigt gärna ge dem något bra, men inte för dyrt och inte för klöddigt. De är 80+ så de vill inte ha avancerade saker.

Den som kommer på vad jag ska ge mina föräldrar i julklapp ska jag ge min bok Ingens Vila till… Ni som inte vill ha min bok, men har ett utmärkt förslag till present får ändå väldigt gärna skriva in det… Jag sänder då en extra varm kram med bloggen 😉

Underbart kvinnlig fåfänga

Vad jag märkt på inrikesflygen bland alla ”affärsnissar” (nu gäller detta männen, tyvärr) är att de tar ingen hänsyn till att man är kvinna – intressant faktiskt. De armbågar sig fram och knuffas som om det var en matkö på dagis. De ber inte om ursäkt för att de puttat till en ordentligt eller trampat en på tårna. De skiter fullständigt i andra – väldigt arrogant inställning – och lite trist, tycker jag… (inte alla män, långt ifrån – men det räcker med några få för att man drar alla över en kam)

Sen kan det ju diskuteras om jag ska ha företräde för att jag är kvinna eller låta mig bli kringknuffad i en kö – jag kanske bara ska stå tyst i kön och hoppas på att ingen knuffar på mig? Men tillbaka till tråden så undrar jag om män på flyplatser tycker att man ska behandlas som andra män? Jag tycker i alla fall inte det. Bara för att jag jobbar och reser mycket så betyder inte det att jag vill eller kommer att agera som en man. Men jag tror heller inte att de flesta män gillar att bli kringknuffade och man blir så oerhört glad när någon släpper fram en när man kommer med sina otympliga väskor… Tack alla män som gjort det också 😉

Jag kommer ihåg när jag var omkring 25 år och jobbade med filminspelningar, då sitter en kille som slår näven i bordet och säger till mig när jag pratar; -För helsike, säg vad du vill utan att ursäkta dig. Jag tänkte väldigt mycket på det han sagt för det skulle innebära att jag skulle prata en mans språk i ett konferensrum och slå näven i bordet ungefär – det ville jag inte för jag var ju kvinna… (Jag hade börjat diskussionen med; -Om jag får säga något, så skulle jag nog tycka…. etc…) Typiskt kvinnligt egentligen och jag fortsatte att vara typiskt kvinnlig i många år, tills jag insåg att man kan vara rak utan att känna sig som en man. Så då blev jag lite rakare och nu för tiden blir de flesta antingen rädda för mig eller säger, ”du som har svar på allt” eller ”vad skönt med bestämda människor”.  Men jag vet inte om jag känner mig så kvinnlig längre? Det försvann nog i alla fall – utan att jag vetat om det…

Tillbaka till ämnet så handlade det om kvinnligheten. Visst ska man få känna sig både vacker, kvinnlig och fåfäng i vilket jobb som helst. Det är faktiskt bara en själv som stoppar… Jag har en väninna som fick busschauffören att köra en omväg och släppa av henne utanför jobbet, för hon hade så höga klackar på sig och de var svåra att gå i när det hade snöat. I love it… Varför inte? Själv är jag uppväxt med; -Ta då bättre skor på dig – attityden…. och var tog då den underbart kvinnliga fåfängan vägen…

Där stängde bron igen

också fick jag hämta allas ungar på dagis. Jag som skulle jobba över och vara ledig för tösen skulle till en kompis. En dansk kompis och vad händer – jo, de stänger bron på grund av tekniska fel. Där satt föräldrarna på andra sidan och jag fick hämta i alla fall.

Sen hände det otroliga och det slår sällan fel – efter att bron öppnat igen stänger den en gång till för att folk inte kan köra ordentligt. Det var samma sak för någon månad sedan när en lastbil började brinna. Vad är det med folk egentligen? Om bron öppnar och där är ett hål (tunneln) som alla ska ner i – hur i helsike kan man få för sig att alla ska köra på en och samma gång. Har man verkligen så bråttom? Vad är det som är så viktigt att man riskerar andras liv? Vad är det som gör att folk i bil tappar förståelsen för att de inte är som Barbapappa (kan ändra form – om någon undrade) utan hårda fyrkantiga plåtburkar som faktiskt gör väldigt stor skada om de krockar…

Kör försiktigt gott folk … för det finns för många som inte gör det 🙂

Amerika visit

Jag fick en mail från mammas kusin igår.  Den hade hittat hit, till min blogg, enda från Amerika – jag blev väldigt glad att helt plötsligt ha funnit lite släktingar i USA. Jag har vetat om dem länge och mött några av dem, men så tappade vi kontakten för ett antal år sedan och när jag nu bad mamma att i nästa brev hon skrev, skulle fråga efter deras e-post adress, så rasslade det till. Det slutade med att min blogg nu beskådas och läses av släktingar som är både när och fjärran. När man så enkelt kan kommunicera blir man lite irriterad på att man inte gjort det tidigare. Att återuppta en kontakt med en avlägsen släkting är faktist väldigt kul – även om det är långt ut i släktbanden så har man ändå något gemensamt – man ÄR släkt.

Jag har inte tänkt på det innan, men vi (jag och min man) har pratat om att åka till USA tillsammans på semester. Nu kanske det blir av i alla fall…

Welcome to my blogg Ingrid, Ronnie, Stephen, Doris and the rest… 😉

It’s lovely that I found you again…

Nu går fan på torra land!!!

Är jag inte bara förskräcklig… Skriver att bloggen inte är död – och sen försvinner jag från jordens yta i fyra dagar… Attans människa jag är – fy tusan… Men nu är jag här och ska berätta vad jag sysslat med. Förutom att jag varit tillsammans med min familj så har jag shoppat – ska på glitter/glamour fest och det är glitter på mig för hela slanten… En väldigt rolig och uppslukande sysselsättning – alltså att finna kläder till mig… 😉

Jag har bakat lussebullar!!! – med min tös. Det var så himla kul och hon var så duktig. Vi rullade och ringlad, penslade och tryckt i russin. Det var tack vare Znogge som jag tog mig i kragen och satte fart – nu ville jag för en gångs skull också vara en mamma som kan baka… Dagen efter var de i och för sig väääääldigt torra. Men kul hade vi.

Ordalaget – tack för de orden… Att jag är hmmm, hmm… det kan man ju höra hur många gånger som helst… tackar ödmjukast.

Jag tog semester idag. Låter väl skönt? Men dagen har innefattat ett evigt körande och leverera ut min bok överallt. Innan veckan är slut ska den finnas i nästan halva Skåne tänkte jag. Det är hårt – att ha semester – och att lämna ut sig själv varje gång man går in i en affär. Jag är helt klart trött nu, men det var värt det. Nu finns jag till och med i Hörby vilket är mitt i Skåne där min bok utspelar sig… Detta var mitt mål idag på min semesterdag.

Nu ska jag ut och läsa bloggar…

Bloggen är inte död

ith070712_0188_lo.jpgFortsättning från igår…

Jag tror på att det är många kändisar som lägger av med bloggandet när de märker att det tar faktiskt mer tid än man tror, samtidigt så menade de på föreläsningen att de stora bloggarna som har något att säga kommer att stanna. Tror väl att vissa bloggare kommer att ändra till andra forum, men jag trivs bra med det jag har idag.
Vilka de nu är. Jag håller mig till min krets som sakta utökas när tid finns. Det är inte så att jag inte vill, men tiden räcker inte till och ska jag ha vänner så ska jag ha tid till dem 🙂 Får väl avslöja att när jag började blogga så gjorde jag det lite trevande för att folk skulle börja veta vem ”haraldsdotter” var eftersom jag skriver böcker, men så är det inte nu – jag bloggar inte för publicitetens skull utan för att jag verkligen gillar mediet – älskar att skriva av mig precis som många andra. Kanske borde jag skriva på min nästa bok i stället… Hhmm? Något att fundera på kanske. Eller så får jag försaka något annat som känns mindre viktigt.

Jag har bytt ut teven mot bloggandet och det ger mycket mer. Och det är jag glad för, annars hade jag inte vetat att Akson kommer från Skåne och älskar att fotografera, eller att Märtagreta är en ”bondjänta” med skinn på näsan eller att Pantheraleo är en kille för det första, men också en väldigt trevlig bloggvän som gillar ankor. Göran skriver artiklar och Mim gillar böcker. Ordalaget fick MVG igår och Syster Yster har åkt på semester… Jag kan hålla på hur länge som helst – och Znogge – sist men inte minst i allas bloggrollslistor. Också den som alltid får mitt ”godnatt” vid halvtolv på natten. Listan är lång och jag önskar bland annat jag hade en mormor som curlingen… 😉

Här har ni mig och hela mig… Varken mer eller mindre och jag står för vad jag skriver…

Bloggen lever och jag är en av dem som stannar… 

Bloggare – ett utdöende släkte

Stack iväg på ett seminarie om framtidens kommunikation idag. Visst det låter som att jag alltid sitter på både det ena och andra och lyssnar, men så är det inte. Det bara råkade infalla ett par seminarier i följd just nu. Annars är det väldigt torrt på den fronten.

Men i alla fall så säger de där ”trendsetters” att bloggarna stagnerat och förmodligen på väg ner. Intressant faktum att bloggare börjat ge upp – förklaringen var att det inte var så många som läste dem. Uttrycksbehovet från konsumentens synvinkel började bli lagt på annat medium – förmodligen YouTube eller någon annan mer kompakt ”community” med e-post, facebook, nyheter, blogg, köp o sälj och lite annat smått och gott – allt i ett samlat.. Det är där alla ska finnas idag vad jag förstod på de gemensamma sidorna som har mer än ett media… Jag har väldigt svårt att tro att bloggarna är på väg ut – vilket trendanalytikerna heller inte riktigt menade – utan det skulle stagnera. Vilket de sett i sina statistikkurvor och som jag blir väldigt förvåand över för jag tycker det verkar som att miljoner människor bloggar.

YouTube ska vara ett bättre sätt idag att få ut ett budskap på, då det är ljud och bild vilket jag kan förstå, men ändå… Vad är felet med vår lilla hörna av nya, gamla och urgamla bloggare? 🙂

Vad de alla var överens om var att populära bloggar inte skulle försvinna… Vad tror ni?

Jag hinner inte!!!

Hur ska man hinna med allt? Mannen min är på heldagskurs och jag ska både lämna och hämta tösen, gå ut med hunden och laga maten innan han kommer hem hela fyra dagar på raken. Jag som jobbar heltid också. . Jag klarade igår och idag, men nu börjar jag sucka högt och undra varför det är så jobbigt att fixa allt själv. Vi som delar på allt annars. Jag lämnar han hämtar, jag tar morgonpromenaden med hunden han tar kvällen eller tvärt om. Men nu ska jag göra allt själv… Är jag ensam om att tycka det är jobbigt? Hur gör alla skilda föräldrar? Jag hade införskaffat hjälp utifrån, tror jag.

Idag hade hunden bitit sönder mina älskade cowboystövlar som jag köpte i Canada för snart tjugo år sedan. Hhmmm, insåg ganska snabbt att de var ändå ganska slut, men jag hade nog kunnat ha dem hösten ut… Nu har jag lämnat stövlarna till hunden, men det kanske inte är bra för om vi slänger dem, biter han kanske på våra andra än så länge hela skor? Är det någon som vet hur man gör så hör av er.

Nu har jag satt mig här i soffan för att blogga lite och då kommer min man och frågar om vi inte ska hyra en film och mysa lite. Det kan man inte säga nej till och jag som ville blogga… 😉

Förbannade kattskrälle!!!

Fick precis uppleva det som är ens farhåger som matte. En katt som sätter sig i huvudet på ens hund och klöser mot ögonen. Du råttälskare, som skrev att jag var råtthatare och älskade katter i Berndts blogg – du har bara såååå fel… Att katter får springa lösa och göra liksom lite som de vill har jag till viss del kunnat köpa utom när de är i min trädgård och jag går i kattbajs. Annars får de vara ifred för mig, men att de ska jaga min hund och sätta sig i huvudet gör mig förbaskat arg… Jädrans kattskrälle – förlåt alla kattälskare, men jag är hundmänniska och nu var det min hund en katt klöste.

Ögat är som tur var helt, men det kunde gått riktigt illa.

Varför måste argsinta katter få vara lösa? Varför har dessa djur blivit så neutraliserade och ”fridlysta” i villakvarteren? Min grannes katt är underbar – han gossar jag med ofta. Det är inte så att jag hatar katter, men jag tycker nog att om man inte bor på lander ska man hålla hårdare koll på sin katt eller inte ha katt.

Är jag för hård nu? Jag är bara trött på kattbajs i trädgården och nu detta med att en katt klöser sig fast i huvudet på min hund… Ibland blir det bara för mycket.