TV stress

kan man kanske säga. Jag var med i kanal lokal Skåne ikväll, i ett program som heter SkåneDirekt. Skulle prata om min bok. Jag var så nervös så jag visste inte om jag skulle klara att dricka kaffet utan att skaka på handen. Jag tyckte att de fem minuterna jag hade fått skulle ta hur lång tid som helst så jag verkligen laddade. Men när vi väl satt där inne i soffan och intervjuaren ställde några frågor och jag pratade på, så var tiden ute – vad det gick snabbt… fortare än jag räknat med. Jag som har så mycket att säga 😉

Satt nu klockan 23:00 och tittade på mig i repris och jag säger bara en sak – vad man ser tjock ut på tv… 8)

Men det var roligt att se att man såg avslappnad ut när man egentligen var så nervös.

Annonser

Vad snopet

fiskehamnenhoddorliten.JPGNär man gör en ansats till att köpa ett hus och man planerar för vad man ska göra med det. Riva väggar, måla om, sätta upp väggar, bygga kök, lägga vackra golv och allt annat mys man kan se framför sig – så känns det för jäkligt när någon bjuder över ens drömhus. Detta hände en kär vän till mig och det är så himla trist. Jag har själv varit i situationen och blivit superledsen när man inte får ”sitt” hus…

Limhamns hoddor

Är det då bättre att försöka att inte se sina drömmar i huset? Hur gör man det? Hur ska man stänga av alla tentaklar som säger att man funnit ”det” rätta? Finns det något knep för hur man förblir oberörd i en sådan situation? Jag har aldrig kommit på hur man gör för att inte leva mig in i det och drömma… Eller så är vi alla olika och jag och min väninna bara råkar vara lika… 🙂

 

Nu går fan på torra land!!!

Är jag inte bara förskräcklig… Skriver att bloggen inte är död – och sen försvinner jag från jordens yta i fyra dagar… Attans människa jag är – fy tusan… Men nu är jag här och ska berätta vad jag sysslat med. Förutom att jag varit tillsammans med min familj så har jag shoppat – ska på glitter/glamour fest och det är glitter på mig för hela slanten… En väldigt rolig och uppslukande sysselsättning – alltså att finna kläder till mig… 😉

Jag har bakat lussebullar!!! – med min tös. Det var så himla kul och hon var så duktig. Vi rullade och ringlad, penslade och tryckt i russin. Det var tack vare Znogge som jag tog mig i kragen och satte fart – nu ville jag för en gångs skull också vara en mamma som kan baka… Dagen efter var de i och för sig väääääldigt torra. Men kul hade vi.

Ordalaget – tack för de orden… Att jag är hmmm, hmm… det kan man ju höra hur många gånger som helst… tackar ödmjukast.

Jag tog semester idag. Låter väl skönt? Men dagen har innefattat ett evigt körande och leverera ut min bok överallt. Innan veckan är slut ska den finnas i nästan halva Skåne tänkte jag. Det är hårt – att ha semester – och att lämna ut sig själv varje gång man går in i en affär. Jag är helt klart trött nu, men det var värt det. Nu finns jag till och med i Hörby vilket är mitt i Skåne där min bok utspelar sig… Detta var mitt mål idag på min semesterdag.

Nu ska jag ut och läsa bloggar…

Bloggen är inte död

ith070712_0188_lo.jpgFortsättning från igår…

Jag tror på att det är många kändisar som lägger av med bloggandet när de märker att det tar faktiskt mer tid än man tror, samtidigt så menade de på föreläsningen att de stora bloggarna som har något att säga kommer att stanna. Tror väl att vissa bloggare kommer att ändra till andra forum, men jag trivs bra med det jag har idag.
Vilka de nu är. Jag håller mig till min krets som sakta utökas när tid finns. Det är inte så att jag inte vill, men tiden räcker inte till och ska jag ha vänner så ska jag ha tid till dem 🙂 Får väl avslöja att när jag började blogga så gjorde jag det lite trevande för att folk skulle börja veta vem ”haraldsdotter” var eftersom jag skriver böcker, men så är det inte nu – jag bloggar inte för publicitetens skull utan för att jag verkligen gillar mediet – älskar att skriva av mig precis som många andra. Kanske borde jag skriva på min nästa bok i stället… Hhmm? Något att fundera på kanske. Eller så får jag försaka något annat som känns mindre viktigt.

Jag har bytt ut teven mot bloggandet och det ger mycket mer. Och det är jag glad för, annars hade jag inte vetat att Akson kommer från Skåne och älskar att fotografera, eller att Märtagreta är en ”bondjänta” med skinn på näsan eller att Pantheraleo är en kille för det första, men också en väldigt trevlig bloggvän som gillar ankor. Göran skriver artiklar och Mim gillar böcker. Ordalaget fick MVG igår och Syster Yster har åkt på semester… Jag kan hålla på hur länge som helst – och Znogge – sist men inte minst i allas bloggrollslistor. Också den som alltid får mitt ”godnatt” vid halvtolv på natten. Listan är lång och jag önskar bland annat jag hade en mormor som curlingen… 😉

Här har ni mig och hela mig… Varken mer eller mindre och jag står för vad jag skriver…

Bloggen lever och jag är en av dem som stannar… 

Bloggare – ett utdöende släkte

Stack iväg på ett seminarie om framtidens kommunikation idag. Visst det låter som att jag alltid sitter på både det ena och andra och lyssnar, men så är det inte. Det bara råkade infalla ett par seminarier i följd just nu. Annars är det väldigt torrt på den fronten.

Men i alla fall så säger de där ”trendsetters” att bloggarna stagnerat och förmodligen på väg ner. Intressant faktum att bloggare börjat ge upp – förklaringen var att det inte var så många som läste dem. Uttrycksbehovet från konsumentens synvinkel började bli lagt på annat medium – förmodligen YouTube eller någon annan mer kompakt ”community” med e-post, facebook, nyheter, blogg, köp o sälj och lite annat smått och gott – allt i ett samlat.. Det är där alla ska finnas idag vad jag förstod på de gemensamma sidorna som har mer än ett media… Jag har väldigt svårt att tro att bloggarna är på väg ut – vilket trendanalytikerna heller inte riktigt menade – utan det skulle stagnera. Vilket de sett i sina statistikkurvor och som jag blir väldigt förvåand över för jag tycker det verkar som att miljoner människor bloggar.

YouTube ska vara ett bättre sätt idag att få ut ett budskap på, då det är ljud och bild vilket jag kan förstå, men ändå… Vad är felet med vår lilla hörna av nya, gamla och urgamla bloggare? 🙂

Vad de alla var överens om var att populära bloggar inte skulle försvinna… Vad tror ni?

Jag hinner inte!!!

Hur ska man hinna med allt? Mannen min är på heldagskurs och jag ska både lämna och hämta tösen, gå ut med hunden och laga maten innan han kommer hem hela fyra dagar på raken. Jag som jobbar heltid också. . Jag klarade igår och idag, men nu börjar jag sucka högt och undra varför det är så jobbigt att fixa allt själv. Vi som delar på allt annars. Jag lämnar han hämtar, jag tar morgonpromenaden med hunden han tar kvällen eller tvärt om. Men nu ska jag göra allt själv… Är jag ensam om att tycka det är jobbigt? Hur gör alla skilda föräldrar? Jag hade införskaffat hjälp utifrån, tror jag.

Idag hade hunden bitit sönder mina älskade cowboystövlar som jag köpte i Canada för snart tjugo år sedan. Hhmmm, insåg ganska snabbt att de var ändå ganska slut, men jag hade nog kunnat ha dem hösten ut… Nu har jag lämnat stövlarna till hunden, men det kanske inte är bra för om vi slänger dem, biter han kanske på våra andra än så länge hela skor? Är det någon som vet hur man gör så hör av er.

Nu har jag satt mig här i soffan för att blogga lite och då kommer min man och frågar om vi inte ska hyra en film och mysa lite. Det kan man inte säga nej till och jag som ville blogga… 😉

Bakslag på jobbet.

Oj – vilken dag. För att komma till jobbet och tro att man inte ska göra så mycket under dagen blev det ett bakslag. När en glatt, trallande person som jag dyker in på kontoret vid 8 var allt frid och fröjd. Och när en kollega frågade om jag ville åka med in till stna på ett ärende sa jag, -Visst! Jag har inte så mycket för mig idag så det är lugnt. Vi körde iväg och tog det lilla lugna. (Mycket trevligt)

Väl på kontoret igen sätter jag mig i lugn och ro och bloggar en stund innan lunch. Går på lunch och återkommer exakt 13:14. — JOBBINTERVJUN inne i stan hade jag glömt… Jag som skulla vara där kl 13:00. Fram med telefonen och meddelade att jag suttit i möte fram tills nu, men jag var på väg; -Ingen fara, säger hon supertrevligt och jag retar mig på att jag ljugit för en sådan trevlig röst… men men – snabbt ut i bilen och 100 km/h (på en 50 km/h väg) in till stan igen (tog 10 min, i vanliga fall 15 min – mycket rödljus) …

Efter två timmars ”grillning” var det tillbaka till kontoret och i bilen kom jag på att jag skulle ju haft lagt in de där bilderna på vår web. Det hade jag glömt. Så jag fick jobba till klockan 19:00 – så kan det gå när man tror man inte har något att göra. Suuuck… 8)

PS. Men jag fick höra att jag var en stark kandidat till den nya tjänsten inom företaget – och det var kul att höra. Vi får se hur det går… Fortsättning följer (I promise) 🙂

Förbannade kattskrälle!!!

Fick precis uppleva det som är ens farhåger som matte. En katt som sätter sig i huvudet på ens hund och klöser mot ögonen. Du råttälskare, som skrev att jag var råtthatare och älskade katter i Berndts blogg – du har bara såååå fel… Att katter får springa lösa och göra liksom lite som de vill har jag till viss del kunnat köpa utom när de är i min trädgård och jag går i kattbajs. Annars får de vara ifred för mig, men att de ska jaga min hund och sätta sig i huvudet gör mig förbaskat arg… Jädrans kattskrälle – förlåt alla kattälskare, men jag är hundmänniska och nu var det min hund en katt klöste.

Ögat är som tur var helt, men det kunde gått riktigt illa.

Varför måste argsinta katter få vara lösa? Varför har dessa djur blivit så neutraliserade och ”fridlysta” i villakvarteren? Min grannes katt är underbar – han gossar jag med ofta. Det är inte så att jag hatar katter, men jag tycker nog att om man inte bor på lander ska man hålla hårdare koll på sin katt eller inte ha katt.

Är jag för hård nu? Jag är bara trött på kattbajs i trädgården och nu detta med att en katt klöser sig fast i huvudet på min hund… Ibland blir det bara för mycket.

Vilket jobb – men fullbordad.

Jag har rensat upp i trädgården idag. Nacken och huvudet värker så in i bombens. Ögonen börjar gå i kors och handlederna ömmar. Låter som om det är riktigt synd om mig, men nääää – det var riktigt skönt att vara ute hela dagen med familjen. Även om tösen sprang in till grannen och tittade på teve så känns det ändå som att vi har uträttat underverk idag.

Just känslan av att ha gjort något som syns så väl är fantastisk – samma gäller när man till exempel skrivit färdigt ett kapitel. Känslan av att ha gjort något, att ha uträttat något är så himla skönt. – Och! På tal om det. Tack Göran för att du skrev in en recension om min bok på ”Om mig och bloggen”- det är en annan fantastisk känsla. Det är när någon gillar det man skrivit – vilket också ger en känsla av fullbordande. Att man klarat det man ville  och får bevis för att det var riktigt rätt 😉

Sen kan man fråga sig varför man ändå kan känna ett sting av att man ändå inte hunnit med vissa saker. Varför gör man så mot sig själv – ren tortyr egentligen (ilandsproblematisk tortyr vill säga) men dock ansträngande. Nä, nu ska jag njuta av att jag utfört ett fantastiskt arbete idag…

Favorit i repris

snigel.jpg

Så här marinerar man sniglar.

1. plocka sniglar, ta inte de som inte ger ifrån sig ett ljudligt “plopp” när de lossnar från marken, de är inte färska.

2. Blanda en hatt olja med en nypa vitlök och en knivsudd ingefära, rör tills du tycker det börjar bli drygt.

3. Lokalisera baken på dem, den vill man ju inte äta, rulla snigeln i mjöl och vänta på en fjärt, det ryker till lite av mjölet och vips så har du hittat baken, märk med en tuschpenna så att du hittar det igen sen.3. Skräm ihjäl sniglarna, de brukar nämligen bli så kletiga om man tar dem ur daga med en hammare eller kniv, ett välriktat “HA!” i ena örat, (strax bakom antennerna) brukar skrämma slag på de flesta och kort därefter blir det för mycket för dem, och de avlider, chocken gör även att de presenterar lite bättre tuggmotstånd. 4. Låt de små liven guppa runt i marinaden ett halvt dygn, skulle mot förmodan någon överlevt ditt “HA!” så märker du det eftersom då är de helt enkelt inte kvar i marinaden, titta på golvet eller runt omkrin marinadskålen, de brukar inte komma så långt eftersom oljan försämrar deras förflyttningsförmåga avsevärt, gör om “HA!” proceduren igen.

5. Efter marineringen, servera med lite vitlöksbröd och ett gott öl.

6. Om det är så att du tycker att det rör sig lite i magen är risken stor att ditt sista “HA!” inte heller gjorde sitt, men nu är det försent, i alla fall för dig.