Nätverksträff slutar med anställning

Var på nätverksträff idag. Väldigt skönt att få bolla idéer och prata om företagande… Alla var helt överrens om att jag gjorde rent för mycket själv i firman. Jag skulle syssla med det jag var bäst på om jag ville växa. Jag vill ju ha in fler kunder, göra mer marknadsföring och nätverka mer. Då var där inte mycket att välja på än att införskaffa hjälp, tyckte de… Ska man våga anställa är ju frågan? Hur ska jag annars finna växa??? .. Jag kan hålla med mitt nätverksgäng. Vissa arbetssysslor tar allt för lång tid och den tiden måste jag göra annat på… Spännnade när man väl bestämmer sig:-)

Köande landsting

Hur ofta sitter man inte i kö till ett sjukhus?

Nu satt jag där i morse, upptaget, upptaget, upptaget… Det tog aldrig slut. När jag väl kom fram säger en telefonröst att där är många före och att man ska vänta. Så väntar man och väntar och väntar. Så äntligen kom jag fram efter en timmes kämpande, för att tjejen i telefonen ska säga att jag måste först ha en remiss för de har bestämt att man inte får låta remisser ligga… Vad är poängen? Att man ska sätta doktorn i arbete igen? Okej, då gjorde jag det så nu ska hon ta sig tid, skriva om och fixa på sin dyrbara tid för något som redan fanns.

Det trista är att man skäller på tjejen i telefonen, som absolut inte har något med beslutet att göra… och sedan fick doktorn sig en reprimand också… Oj, oj, oj vad jag kan – helt själv 😉

Kan vi inte bara sätta hela landstinget på en remissrunda? Jag kan bara inte se att någon spar tid här? Visst kanske man spar en krona med att ha gamla remisser liggande, men den kronan förloras ju när doktorn ska göra jobbet två gånger…

Vilken krona sparade vi egentligen och var?

Överskatta sig själv

Om man konstant överskattar sin förmåga är det också troligt att man lyckas med det man gör. Låter som sunt förnuft för mig faktiskt.

Läste en artikel att om man ljuger om vad man kan när man söker ett jobb så är det troligt att man kan få jobbet och att man också kan klara av det för man går över sin egen troliga förmåga.

Så om man inte ljuger lite när man söker jobb, får man heller inte en högre position. Kanske inte stämmer i alla lägen, men någonstans tycker jag mig känna igen syndromet. Tror att jag mer än en gång ljugit för att få en tjänst och lyckats med att utföra jobbet också…

Sen ska man kanske inte ta i så man kräker – om ni förstår mig rätt. Det gjorde en före detta chef till mig och han var den sämsta chef jag haft i hela mitt liv. 

Den mentala hälsan är alltså god om man överskattar sig själv… 😉 Låter bra, tycker jag…

I morgon är en ny dag

Nu har jag varit hemma i fyra dagar utan att göra mer än nöden kräver. Lagat mat, tvättat, promenerat med jycken, röjt upp och funderat på framtiden… Hhmmm… Vad ska man säga egentligen? Det är ju bara att uppdatera cv:et och köra på. Tror inte det tar allt för lång tid att hitta jobb, men när man säger så kan det bli himla fel och så går jag arbetslös hela sommaren i stället. Det kan vi inte tillåta, även om jag har många järn i elden och inte är rädd för att hugga i. Arbetslös och arbetslös? Jag jobbar ju med att skriva hela tiden så arbetslös kan man väl inte beskylla mig för egentligen. Läste lagen om egna företag och insåg att om det skulle bli så illa att jag behöver a-kassa kan jag inte ha mitt företag kvar, även om den inte inbringar några pengar som är något att leva på. Då får jag inga pengar alls, men helst vill jag inte ha a-kassa utan jobba. Tyvärr får man ju inte alltid som man vill så vi får se vad som händer.

Nu är det dags för frukost i huset och sedan ska jag ägna dagen åt tösen och hunden… 😉 I morgon startar en ny dag och jag med den…

Energin tillfälligt slut

tantljus.jpgMin fantasi och skrivarglädje börjar dra sig nedåt tårna, vilket är en förfärlig känsla, men jag förstår för jag är så trött – väldigt trött. Mörkret gör att skämtsamma och glada jag inte vill infinna sig – jag som brukar sprudla av energi, hitta på saker, prata och vara glad, men jag är trött. Somnar nio och vaknar sju. Vill ändå sova mer; – Så är det denna årstid, säger många. Jag har aldrig varit så här ”glåmig” som jag är nu, känns det som.

Jag bloggar inte heller på X antal dagar för jag ska bara sätta rumpan i soffan, lägga benen på bordet, dra ungen till mig och använda Solo som huvudkudde. Mannen får serva med lite kärlek om han vill. Så är jag nog pigg igen om några dagar – eller så… Just nu vill jag bara krypa i ide och gör så…

Kram på er så länge…

Jag önskar er alla en riktigt God Jul

Att bli recenserad

Det intressanta med recensioner är att man sitter som på nålar fram tills dess man får recensionen. Man är så ivrig att läsa vad de skriver och man tror och hoppas på det allra bästa. Intressant inställning för det kan lika bra bli ett slag i huvudet med en spikklubba. Vad man också gör är att ta den dåliga kritiken till sig och ingenting annat – det räcker att de skriver ett enda dåligt ord om ens verk så stirrar man sig blind på det – i alla fall en dag. Jag brukar glömma ganska fort för det är liksom inte lönt att låta det tynga en… Gjort är gjort, men man ska vara lite mindre ivrig att få recensioner för de kan slå hårt eller inte alls…

Recension

”Tiden är 1895 till 1927. Arvid, son i familjen, får dottern Aina som växer upp hos hans föräldrar. Hon blir aldrig accepterad av sin styvmor Signe, under bannor utnyttjas Aina till allt hushållsarbete iframsida.jpg torpet. När hennes faster emigrerar till Amerika bestämmer fadern att Aina ska följa med. Hon är elva år när hon reser och känner sig sviken, ensam och övergiven.”

”Romanen innehåller angelägen kritik av samhällets orättvisor; såsom kvinnors underlägsenhet, arbetarnas villkor och barnens situation.” BTJ/Häftepos  08102384/ Lektör: Elsbeth Hermansson

Detta är första gången jag blir recenserad av en riktig ”paragrafryttare” (ej illa menat – jag menar bara en som verkligen kan det är om innehåll, texter och böcker till yrket) Många som läst min bok tycker den är väldigt spännande och svår att lägga ifrån sig, men detta skrev Elsbeth Hermansson dock ingenting om. Jag tycker inte heller jag fattar om hon tyckte den var läsvärd eller inte, men så kan det gå när man står där ivrig som en unge och väntar på en slickepinne man aldrig får 😉

Då man enligt upphovsrättslagen inte får använda sig av hela recensionen och ej heller får ge en missvisande bild av recensionen har jag plockat några stycken som jag anser håller sig innanför denna lag.

Underbart kvinnlig fåfänga

Vad jag märkt på inrikesflygen bland alla ”affärsnissar” (nu gäller detta männen, tyvärr) är att de tar ingen hänsyn till att man är kvinna – intressant faktiskt. De armbågar sig fram och knuffas som om det var en matkö på dagis. De ber inte om ursäkt för att de puttat till en ordentligt eller trampat en på tårna. De skiter fullständigt i andra – väldigt arrogant inställning – och lite trist, tycker jag… (inte alla män, långt ifrån – men det räcker med några få för att man drar alla över en kam)

Sen kan det ju diskuteras om jag ska ha företräde för att jag är kvinna eller låta mig bli kringknuffad i en kö – jag kanske bara ska stå tyst i kön och hoppas på att ingen knuffar på mig? Men tillbaka till tråden så undrar jag om män på flyplatser tycker att man ska behandlas som andra män? Jag tycker i alla fall inte det. Bara för att jag jobbar och reser mycket så betyder inte det att jag vill eller kommer att agera som en man. Men jag tror heller inte att de flesta män gillar att bli kringknuffade och man blir så oerhört glad när någon släpper fram en när man kommer med sina otympliga väskor… Tack alla män som gjort det också 😉

Jag kommer ihåg när jag var omkring 25 år och jobbade med filminspelningar, då sitter en kille som slår näven i bordet och säger till mig när jag pratar; -För helsike, säg vad du vill utan att ursäkta dig. Jag tänkte väldigt mycket på det han sagt för det skulle innebära att jag skulle prata en mans språk i ett konferensrum och slå näven i bordet ungefär – det ville jag inte för jag var ju kvinna… (Jag hade börjat diskussionen med; -Om jag får säga något, så skulle jag nog tycka…. etc…) Typiskt kvinnligt egentligen och jag fortsatte att vara typiskt kvinnlig i många år, tills jag insåg att man kan vara rak utan att känna sig som en man. Så då blev jag lite rakare och nu för tiden blir de flesta antingen rädda för mig eller säger, ”du som har svar på allt” eller ”vad skönt med bestämda människor”.  Men jag vet inte om jag känner mig så kvinnlig längre? Det försvann nog i alla fall – utan att jag vetat om det…

Tillbaka till ämnet så handlade det om kvinnligheten. Visst ska man få känna sig både vacker, kvinnlig och fåfäng i vilket jobb som helst. Det är faktiskt bara en själv som stoppar… Jag har en väninna som fick busschauffören att köra en omväg och släppa av henne utanför jobbet, för hon hade så höga klackar på sig och de var svåra att gå i när det hade snöat. I love it… Varför inte? Själv är jag uppväxt med; -Ta då bättre skor på dig – attityden…. och var tog då den underbart kvinnliga fåfängan vägen…

Elaka jag

kan tyckas – för jag sitter just nu och skrattar hysteriskt med stängd mun åt min söta lilla hund som ramlade ner från solositterliten.JPGsoffan och hamnade på rumpan på mattan. Han vände sig om, tittade både överaskat och anklagande på mig som om det var mitt fel. Det är alltså väldigt svårt att hålla sig för skratt när de ser så oskyldigt anklagande ut. Min lille vän, sa jag och då skakade han på sig så de något för stora läpparna fladdrade i svängarna. Han är bara så underbar, min lille Solo som nu ligger i soffhörnan igen med benen rakt upp i luften och med läppen hängande ut över soffkanten.

Tjockhelg!!!

Helgen började på fredagkvällen med en tur till Tivoli i Köpenhamn tillsammans med min man och vår sexåring. Hon fyllde ju liksom sex år och brukar få en tur till Tivoli på sin födelsedag. Det är en väldigt uppskattad tur med många karuseller och mycket karameller. Synd bara att det blev så råkallt och fukten gick igenom mina skor – annars hade jag nog klarat ett par timmar till. Vi kom hem med en sovande unge klockan 10 på kvällen… 🙂

Sedan startade lördagen med ett borgligt bröllop där vi skulle vara vittnen för våra vänner och avslutades med att några andra vänner hade barndop och fest på kvällen. Det var en lördag att minnas för det verkar som att det var då allt hände, men inte riktigt egentligen för på söndagen var det dags för tösens kalas med 16 ungar och en hund i släptåg

Nu är jag trött efter en helg utan vila… 😉

Undrar ni varför jag inte bloggat på några dagar så är detta orsaken. Jag har inte orkat… 😉

Nu är det dock måndag igen – lite småsneglande på CSI på teven och lite bloggande – är vad jag nog orkar med ikväll…