Tjäna tusenlappar

Skrattretande faktiskt… jag var hos en kär vän och hälsade på igår. Vi diskuterade om man skulle ha aktiebolag, HB eller enskild firma och mycket annat. Jag berättade att jag gjorde 10 000 sek mer i månaden bara i annonsintäker. Skitbra, säger han… Och jag håller med. Sen glömde vi allt om jobb och snackade om annat… Precis innan jag ska gå en halvtimme senare berättar han att han ska på kontraktskrivning i morgon. Att han gör 2 mille på jobbet. Grattis! sa jag och undrade samtidigt hur mycket som var över när jobbet var klart. Cirka en halv mille säger han. Jag tittade på honom och sa; -Nu ska jag gå hem… 😦 Så trött man kan bli. Men sen är han värd det. Har jobbat med samma hårda jopbb i 30 år och vet vad han gör… Men snacka om att mina 10 000 såg små ut helt plötsligt… Men jag är ändå glad för dem… och inte ett dugg avundsjuk … Ha ha ha…

Så landade rätt jobb

Äntligen har jag bestämt mig. Det var inte så svårt till slut då det stora företaget med tusen anställda helt plötsligt kändes rent för stor för mig. De frågade bland annat mig om jag kunde leva med att inte så ofta bli hörd för mina yttranden och det var faktiskt ganska avgörande fråga. Det betyder att man oftast skulle stå och dunka huvudet mot en vägg och aldrig få som man vill. Jag är mer van vid att folk lyssnar på mina förslag och idéer och känner sig trygga med mina beslut, men detta stora företag hade det aldrig gått. Vilket kan vara bra i och för sig, men inte i nuläget.

Jag fortsätter som projektledare och marknadsförare så jag har hamnat helt rätt. Jag vet inte hur mycket tid där kommer att finnas till bloggandet – mer eller mindre. Kanske blir det mindre för jag får så m,ycket att göra eller så blir det mer för ni är ju dock min lilla ventil.

Ett hejdundrandes liv

Så kom jobbet och så vill jag ha ett annat. Hhmmm… låter översvallande men det känns faktiskt mest jobbigt. Har sökt så många jobb så nu dimper några ner och ett har jag fått. Jag säger bara att jag är lyckligt lottad för jag förklarade att jag först vill gå på de två kommande intervjuerna denna vecka och då säger de att de väntar!!! Helt otroligt – de väntar? De väntar och hoppas på att jag inte ska få de andra jobben för de vill ha mig. Jag är fullständigt mållös. Vilken känsla man får – jag måste vara både trevlig och kompetent 🙂

Har varit borta ett tag också. Eller rättare sagt, jag kom inte in på min sida på flera dagar…

Har fått en himla fart och bygger en uteterass just nu. Så fort jag fick ett jobb så fick jag fart för det är ju snart slut på friden. Jag har lagt sten på tolv kvadratmeter idag. Har ont i hela kroppen, men himla skön känsla. Känns som att man gjort något – utom tummarna som det inte finns några nagler kvar på och som är helt spruckna.

Invanda rutiner eller vårtecken

Jag har snart i ett års tid gått fram och tillbaka med hund och unge till hennes skola och varje morgon är jag lika trött på det och har verkligen inte gillat läget. Så i förrgår så gick det upp ett ljus. Det var ju faktiskt ganska skönt och jag började se fram emot min promenad. Lite frisk luft så där på morgonkvisten drev mig att snabbt väcka ungen, äta frukost och promenera iväg. Det har varit lika skönt i flera dagar nu och jag bara undrar om det är våren som spelar mig ett spratt eller är jag äntligen invand i rutinen?

PS. För de som inte vet eller bor här nere så är det väldigt många plusgrader här nere i Limhamn… Så helt klart är våren här 😛

Satt på trappan igår och gassade i 20 gradig eftermiddagssol. LJUVLIGT!!!

Skönhetens pris

är bara så dyr. Var på en jobbintervju i morse (håll tummarna nu) och då tyckte jag ju att jag var värd något efter att ha blivit grillad en timme.

(Visst är vi kvinnor bra på att hitta ursäkter så vi kan få köpa något med gott samvete.)

I alla fall så gick jag in på LenHud och köpte ögonkräm. Denna livsviktiga produkt kostade bara 500 spänn och jag blinkade inte ens. Kanske för att ingenting kostar under 500 i den butiken. Suuuck…. 😉

Men bara asken kostade säkert 100 kronor. Varför i hela fridens namn måste man lägga en ögonkräm i en ask som var grövre och mer designad än den bästa chokladkartong? Ren katastrof och det lät jag dem i butiken förstå:

-Ni tar ihjäl träd på denna förpackning, kved jag.

Som tur var insåg jag snabbt mitt misstag och knep igen munnen. De är ju bara unga, trevliga tjejer som är anställda så vad kan de göra åt saken. De lever ju på att sälja denna ”icke går att leva utan” produkt.

En kaka

Ananas kakan som jag åt hos min mamma igår är jag tvungen att dela med mig av. Jag är ingen kak”lover” men denna tål att smaskas på… Där fanns inget fluff bara krämigt, gott gegg i hederlig sockerkaksform…

150 gr. smält smör

3 dl socker

2 stora ägg

3 dl vetemjöl

½ msk vaniljsocker

Rör ihop allt i en smet

Smöra och bröda en form

Ananasskivor i botten

Ugn 175 gr. i cirka 1 tim.

PS. Jag tänker inte baka den själv, men delar gärna med mig av det goda.

En tur på landet

Kan vara nog så vacker, om man INTE stöter på en massa traktorer. Men annars så var det riktigt trevligt att köra runt i Skåne igår. En mer strålande dag fick man faktiskt leta efter och jag fick sålt 10 böcker. Så det var en helt okej dag, som gav mig några glada skratt och ett gott humör.

skane.jpg

Hälsade på ett företag som jag arbetat på tidigare och de blev så glada över att se mig. Det var så att jag funderade på varför jag slutade där, men så kom jag på den långa körsträckan. Det tog mig 1 timme enkel väg med konstant körning till jobb – det var ju liksom ute på vissjan. Väldigt trevligt och med vacker natur längs vägen, men ack så långt…

 ringsjon3.jpgRingsjön – där min bok Ingens Vila bland annat utspelar sig.

Trendbehov stressar

Är vi verkligen i behov av så mycket trender? Om man inte blivit utbränd innan så blir man det förmodligen snart. Läste i en veckotidning att man nu ska gå mot en ny trend som heter ”Slow-trenden”. Panikfyllt eller ångestladdat – vet inte vilket som är värst. Där står bland annat att man kan plöja upp bakgården till potatisåker och ha höns i garaget och att det är något av det hetaste en New York-bo kan göra just nu. Det i sig låter väldigt stressande för mig – inte bara att plöja, plocka potatis och mata höns, utan även att behöva leva efter trenderna så som det ska göras.

Sedan anses slow-trenden provocerande för arbetslösa, låginkomsttagare och fattigpensionärer – tror jag det. Det kan vara fruktansvärt stressande att inte ha pengar till hyran.  Samtidigt så tycker jag att det är underligt att vi måste skriva böcker i ämnet att tagga ner och gå in i ”slow-trenden”. Är inte det en självklarhet? Samtidigt så kan det vara en balansgång eftersom vi lever i ett samhälle där vi hela tiden överhopas med nya behov som skapas omkring oss. Vi vill alla ha mer utav samhällets goda, samtidigt som vi vill jobba mindre för att vara med våra nära och kära. Men är vi inte ganska medvetna om detta?

Bara av att svänga mellan dessa olika trender i stället för att använda sunt förnuft verkar både irriterande och stressande. Måste vi verkligen ha så mycket hjälp och så många trender att följa för att överleva i vårt egenskapade samhälle?

Nätverksklubbar stjäl pengar

Hitta rätt i djungeln av viktminskningsmetoder, lyckades jag med i somras. Fann www.giviktkoll.se som sysslar med gi-metoden, som jag gick med i för att få ordning på de där kilona som aldrig verkade försvinna. Nu har de kilona försvunnit med modifikation 😉 och jag ger mig. Men nu är jag betydligt mycket klokare, när jag tänker på min mathållning och jag vet att det kan funka om man bara bestämmer sig. Nu bestämde jag mig för att gå ur giviktkoll.se för jag håller inte koll på vikten längre. Orkar inte skriva in vad jag ätit varje dag, men det fungerade utmärkt i början. Nu förstår jag hur det ska gå till och håller själv koll på vad jag stoppar i mig. Alltså gick jag ur giviktkoll.se för två månader sedan. Ändå drar de medlemsavgift från mig varje månad. De går inte att få tag på per telefon och de returnerar inte svar på e-post heller. Jag har ringt, men är det inte upptaget så är det telefonvakt och där har de skrivit upp mitt nummer och säger de ska ringa tillbaka vilket de inte gör. Jag är riktigt förbannad nu. Jag har skrivit e-post till alla som står uppspaltade på deras hemsida, men får inget svar. Ren och skär stöld är det.

Jag tror de håller sig undan med vilje för att få ut så mycket pengar som möjligt från en. De får tills på måndag på sig att svara mig och har de inte svarat på mitt mail om omedelbar uppsägning av medlemskap så är det insändare till tidningar och rejäl bloggattack som gäller, för nu är jag sur. De ska ge katten i att sno mina pengar…

Sprudlande fantasi

Oj vad jag har slappat – en hel vecka. Jag känner mig så lyxig att bara kunna sitta i soffan och äta godis, titta på teven, shoppa på stan, strosa med hunden och leka med tösen. Det har varit lite av en semester för mig även om jag bara varit hemma.

Är då fantasin tillbaka? Svar; – Jag vet inte, men där är gott om energi och humöret är där inget fel på så det är bara att skriva – det kommer ju alltid ut något ur mig och med energin jag samlat på mig så ska det väl vara ett tag. Bara av att skriva här och nu så växer fantasin…

Jul är kul med Kalle – vad skulle vi gjort utan honom. Han kommer in i våra hem på julafton och utan honom skulle jag inte fatta att det är jul för här finns ingen snö, bara regn och dimma. Limhamn är inget kul just nu, men vilket ställe är det en ruggig dag i januari?

Jag har precis suttit och gått igenom alla förslag på julklapp jag fick till mina föräldrar… Ha, ha – vad ni är goa… Jag blir av med 4 böcker och det med glädje. Jag skriver i eftermiddag om vem det blev…

Nu ska jag klippa ner granen och städa undan alla dessa förbaskade barr som ligger överallt. Har till och med funnit dem i sängen som är på andra våningen. Nu ska granen ut, men för det är inte julen helt slut… Den försvinner för oss först på söndag. Men jag hade en champagnefrukost igår som hette duga. Drack Moët till musiken från Wienkonserten och njöt i fulla drag. Åt camembert och leverpastej på rostat bröd – det var bara så underbart så det är helt klart en start på en ny tradition.