Hundgöra

Tog en lång promenad med hund, man och barn igår. Skulle bland annat träna hunden i att spåra. För att göra processen lite kortare så blev kontentan att hunden stack efter ett riktigt råddjursspår. Han drog genom snåren, in i skogen över fälten och ylade som en stucken gris. Men han är ju också en jakthund som ska göra så när han får spår. Vi stod som tappade bakom en vagn och undrade vad som skulle hända. Denna tid han var borta hade man alla möjliga hemska tankar om vad som hänt honom. Hade han gått ner sig i en å med svag is på? Hade han blivit överkörd av en bil? Hade han blivit upphittad av någon som låst in honom? Etc… Sen började man svära tyst över den dumma hunden som man tyckte bara kunde ta och försvinna för gott som gjorde en så upprörd och orolig.

Efter två timmar kom en väldans glad hund upp bakom mig i skogen 2 kilometer från där han stuckit iväg. Då var han på väg tillbaka från där han hade fått upp spåret. Var man glad, arg, orolig, bannande och fyande? Man var överväldigande, skrattande GLAD!!! 🙂 Han fick all rostbiffen från mackan, han fick allt hundgodis vi hade i fickorna och sedan somnade han som en sten. Slutet gott på en förbannat lång promenad.

Gråa apor

Har länge funderat på om jag ska börja blogga igen eller inte. Lägga ner helt eller bara låta den vara. Nu får vi se… Har saknat det, men har inte vågat för boken, den nya, är inte klar. Då kan man fråga sig vad en ny bok har med bloggandet att göra? För de som läst min bok ”Ingens Vila” är det många som frågat när nästa kommer. – Snart!… Har jag sagt, men än är den inte färdig. Så fråga inte – så slipper jag ha de där gråa små aporna på axlarna som hela tiden studsande och hånleende hamrar lös med skuldkänslornas slägga. Jag har något bra på gång, men det tar tid – längre än jag trodde själv för jag har ju så mycket annat att göra 🙂 hela livet tar ju tid – eller handlar det om prioritering nu igen? 😉

Morgondagen

Lite ljusare, lite mer energi, lite mer vill göra mycket, lite mer vilja – lite mer men inte allt än. Nu börjar det vända – den där trista känslan av höst, vinter och mörker. Kylan har ännu inte infunnit sig i Skåne, men dock de isande vindarna. Nog snackat om vädret – det vill man ändå bara åka ifrån.

För de som vill bli uppdaterade på något kul så satt jag i Nice när Sterling gick omkull. Blev bara glad åt att inte kunna komma hem även om det regnade där nere som himlen var öppen. Tyvärr fann någon en biljett till mig på mindre än 4 timmar 😉 så jag kom hem vilket jag aldrig hade tvivlat på. Jag var ju i Europa och det finns tåg om inte annat. Då var det värre den gången jag var 25 år och var strandad i Sidney. Men även då lyckades jag ta mig hem – dock en månad senare än tänkt. Varmt och skönt var det i alla fall.