Om

VÄLKOMMEN…

Som frilandsjournalist skriver jag om det mesta som har med livet att göra. Livsöden som ska berättas, nyheter och tips om friskvård och hälsa, krönikor, noveller, pressmeddelanden, tester, faktasidor och mycket mer. Se under Artiklar så får du en uppfattning om vad och har du en historia du gärna vill berätta eller en nyhet som ska fram så skriv ett par rader till mig. Kanske är Du den som blir sedd, hörd och läst i pressen.

Låt din historia komma till tals…

 

 

                

23 thoughts on “Om

  1. Hej Ingela!
    Jag har läst din bok Ingens Vila och blev väldigt gripen av handlingen. Jag är egentligen inte så förtjust i just släktkrönikor, men den här var väldigt spännande och mycket läsvärd. Kommer det en fortsättning?

  2. Isabella – vem du än är så tackar jag ödmjukast för dina ord… Som svar på din fråga om en forsättning så håller jag på med en fortsättning 🙂 men kan idag inte säga något om när den blir klar.

  3. Boken blev ingen vila för mig heller. Vanligtvis kan det vara skönt att läsa något kapitel ur en bok på kvällen för att varva ner och rensa skallen. Det gick bara delvis med Ingens Vila.

    När en berättelse som den i Ingens Vila griper tag är det svårt att lägga ifrån sig den. Det går inte att somna om jag funderar på vad som händer på nästa sida. Ibland gick jag upp och läste på nästa sida och nästa…

    Jag led och kände glädje med personernas liv i berättelsen. Ibland var det riktigt spännande och någon gång fuktades ögat. Trovärdigt beskriver du händelser och personer både i livet på gården och livet i USA. Allt inbäddat i de världshändelser som pågick mer eller mindre märkbart för berättelsens personer.

    kort sagt, Jag gillade din bok! Nu skall jag gå till biblioteket och sätta tillbaka den på hyllan ”läsvärt”.

  4. Jag har inte läst den än men nu känns det som om jag måste. Jag ska bara korrekturläsa min egen först. Är nu inne på tryckkorret. Så snart ska jag slippa läsa den fler gånger 🙂 För nu känns det som om jag kan den!
    Kram och bokköp är snart på gång!

  5. Vad glad jag blir Göran 🙂 Om du bara visste – det är värt allt slit med boken när man läser vad du skriver…
    … TACK TACK TACK …

    och Syster Yster – jag känner igen det där – man läser sin egen bok fram och tillbaka och många gånger. Det är värt besväret – I promise… Vad roligt om du läser min bok – hoppas du skriver vad du tycker sen också…

  6. Hm… nu får jag ta mig i hampan och beställa boken… jag har ju också en 1800-talsroman på gång i mitt huvud, men först ska en kvinna på 700-talet berätta sin historia. För mig har hon gjort det, sen tio år tillbaka så … ska ”bara” få ner det så alla andra också ser.
    Jag beundrar dig verkligen som lyckats… det är inte lätt alltid att få till det, hur bra ”story” man än har i huvudet/hjärtat. ”vojne, vojne…”
    Kram

  7. Du kan ta det med ro. Boken tog mig nästan 10 år att fullborda. Från idé till färdigt manus och barn där i mellan.

    1. Tankarna lades på plats först om att den skulle skrivas, vilket nog tog två år från att idén kommit till mig.
    2. Sedan kom research och klottrandet på en massa papperslappar runt omkring vilket nog tog ett om inte två år till. Research, fotografering av gamla gårdar, biblioteksbesök, tala med den äldsta generationen människor jag kunde finna, etc…
    3. Det blev sedan till ett antal rubriker för några kapitel. Bara rubrik, du… sedan började jag fylla kapitlen och då bara rasslade det till och det rasslandet tog ”bara” 2 år till.
    (så fick jag barn och lade den på hyllan en stund)
    4. Sedan skulle den ges ut och det tog nog ett år innan det blev klart.

    Så bry dig inte – låt den mogna så ska du se att rätt som det är så har du fyllt hjärnan och då måste det ned på ett papper… för annars är där ju inte plats till mer utan att man glömmer det första… 😉
    PS. Klottret är viktigt – väldigt viktigt.
    Kram

  8. Okej, men… jag har haft den i huvudet länge nu, tio år, och har börjat skriva, i höst, för tredje gången och denna gång kommit längre än tidigare gånger. Skrivit rejäla utkast till cirka 8 kapitel… klottrat en hel del också… men om jag tänker fyra år till så?
    Tack och kram!

  9. Det är inte lätt – har du några bra tips? Jag hade hoppats på att folk gör som du 🙂 Skriver om den på bloggen efter att ha läst den. Sådant kan få fler att vilja läsa den och för mig är det viktigast – att få ut en bok som någon vill läsa alltså…

  10. Maria fick, som ni redan vet, Haraldsdotters bok som julgåva. För min del var det lite av en chansning; jag har givit henne massor av böcker under årens lopp och en del har hon aldrig läst. Andra har hon börjat med inte slutat. Och några har hon läst men sedan sagt att de var “så där”. Det var med spänning jag väntade att få se hennes reaktion.

    För att sätta lite fart på henne berättade jag att det var en bloggis som skrivit boken. Lite mystiskt tittade hon på mig då…

    Efter att hon läst de första femtio sidorna tyckte hon att den var intressant men hon hade lite svårt att hänga med vem som var vem. Då jag hade tjuvläst kunde jag hjälpa henne med detta.

    Därefter läste hon. Och läste. Och läste. På fyra dagar har hon bara läst och läst. Igår tog boken slut.

    Den är fantastisk, sade hon till slut. Jag kommer att ge den åt mamma. Hon kommer att älska den. Jag känner igen mig i flickan som åker till Amerika och lämnar allt bakom sig. En helt underbar bok!

    Och nu är det min tur. Jag har lovat Haraldsdotter att skriva exakt vad jag tycker om den, oavsett hur det blir…

    …fortsättning följer, med andra ord…
    Edit this entry.

  11. Och här kommer min andra kommentar!

    Jag lovade Haraldsdotter att skriva vad jag tyckte om hennes bok. Efter att jag gjort det, tänkte jag lite. Tänk om boken är kass? Vad skriver jag då? Det är ju inte så kul då… Som tur är, så var boken mycket bra, och då behöver jag inte oroa mig över det jag skriver.

    Det första jag konstaterade var att det var som en resa i tiden. Beskrivningen av Skåne i slutet av 1800 talet var riktigt bra. Man kunde nästan uppleva det. Sedan undrade jag om jag skulle bli uttråkad, men det blev jag inte alls. Hon lyckades hålla spänningen uppe ända tills slutet.

    Språket var enkelt och bra. Och trycket var också bra. Låter dumt med trycket, men så är det inte. Jag har en bok som har så liten text att jag får ont i huvudet av den.

    Det var en sak som slog mig när jag slutat boken. För den som inte läst det handlar den om en flicka som lämnar Skåne för att bosätta sig i USA, medan man följer familjens upplevelser kvar i Skåne. Det var riktigt intressant att följa båda historierna. Slutet blev så naturligt att det fick mig att fundera över hur de olika historierna utvecklats till den graden att ett annat slut hade varit konstigt. Det, tyckte jag var riktigt bra!

    Jag kan alltså varmt rekommendera boken.

  12. Delar av BTJ:s bokrecension – utgiven i Häftespos 08102384

    Recension

    “Tiden är 1895 till 1927. Arvid, son i familjen, får dottern Aina som växer upp hos hans föräldrar. Hon blir aldrig accepterad av sin styvmor Signe, under bannor utnyttjas Aina till allt hushållsarbete i torpet. När hennes faster emigrerar till Amerika bestämmer fadern att Aina ska följa med. Hon är elva år när hon reser och känner sig sviken, ensam och övergiven.”

    “Romanen innehåller angelägen kritik av samhällets orättvisor; såsom kvinnors underlägsenhet, arbetarnas villkor och barnens situation.” BTJ/Häftepos 08102384/ Lektör: Elsbeth Hermansson

    Haraldsdotter:
    Då man enligt upphovsrättslagen inte får använda sig av hela recensionen och ej heller får ge en missvisande bild av recensionen har jag plockat några stycken som jag anser håller sig innanför denna lag.

  13. Jag köpte din bok i Höörs bokhandel och gav den till min Mamma i julklapp.
    Mamma, som är 83 år, har redan läst ut boken! Hon sa att det som stod på baksidan om att man vill sträckläsa boken verkligen stämde. Det berodde främst på att handlingen var så fängslande men också språket och namnvalen gjorde att Ingens Vila var lättläst, tyckte Mamma.
    Vi pratade en bra stund om bokens karaktärer som om vi kände dem! Och bägge vill vi veta deras vidare öden!

  14. Hej,

    Jag har nu läst ”Ingens vila” och tyckte mycket om den, saknar den nu när jag läst ut den, vill gärna veta vad som händer Aina sen…

    Till saken hör att jag tyvärr inte tar mig tid att läsa så mycket men när jag fick tag i din bok Ingela så kunde jag inte släppa den – historien grep tag i mig:-)

    Kram Susanne

  15. har nyss läst din hemsida…wow! vilket jobb att få en bok tryckt och såld! Du kunde ju skriva en bok bara om det!

  16. Jaha, nu är det gjort. Jag har läst ut Haraldsdotters bok och har lovat att tycka till om den. Så håll i dig Ingela, här kommer mitt “tyck” 🙂

    Jag har lite svårt att komma in i boken, många inre dialoger och få miljöbeskrivningar får mig att tappa fokus långt in i boken. När livet kring den unga Ainas liv i Amerika mer och mer tar vid, däremot, “ser” jag var hon befinner sig, människorna i hennes omgivning får ansikten och känslan av att gå in i boken blir mer och mer påtaglig. Konstigt nog, kan tyckas, då jag själv delvis är uppvuxen inom lantbruket och lever högst påtagligt i det idag, på en omodern, men fungerande gård. Inte mycket i interiören här har förändrats från forna tiders bruk. Kanske är det därför jag inte känner igen människornas sätt att tänka “så mycket” kring relationer och känslor, som bokens huvudpersoner gör på gården i Plagarp.

    Nattlivet i New York, klubbarna, transvestiterna, röken och pulsen i en blomstrande affärskultur känns helt enkelt lättare för mig att känna.

    Aina växer i boken, inte bara rent logiskt då hon går från barn till att bli vuxen, utan som människa, och den berättelsen griper mig starkt. Hennes liv känns äkta och jag gillar verkligen hennes kraftfulla och ändå av tiden präglade personlighet. Jag ser fram emot en uppföljare om hennes liv, och även om hennes syskon i Sverige.

    Några karaktärer i boken inger ena gången en naiv och väldigt accepterande attityd, just när man läser den inre dialogen, för att nästa gång ha “stora” tankar om livets varanden. Det förvirrar mig ibland och jag har ett antal gånger gått tillbaka i boken för att försäkra mig om att jag läser “rätt person”, vilket jag då har gjort. Det är nog den biten som för mig känns lite främmande.

    I bokens slutskede får jag en bättre bild av gården och överhuvudtaget blir boken svårare att lägga ifrån sig ju längre jag kommer in i den.

    Jag imponeras av allt arbete som man känner att du lagt ner i research, och du har fångat tidens skeenden, med Finska vinterkriget, svälten och emigrationen. Som jag tidigare nämnde får man också en klar bild av livet i, framför allt New York under det glada 20-30 talet, där den moderna kvinnan ställs emot den gamla konservativa synen på kvinnor.

    Jag tackar så mycket för att jag fick din bok och du inspirerar mig verkligen till att själv jobba vidare med mitt skrivande. Jag inser att så mycket jobb krävs innan allt får sin plats och skräms lite av det, men samtidigt driver det min egen skrivlust vidare, vill jag så kan jag.

    Som sagt, nästa bok emotses glatt!

  17. Här har jag suttit och legat all strötid för att läsa Ingela Haraldsdotters bok Ingens vila.

    När jag öppnar en ny bok så infinner sig oftast en uppförsbacke… i den backen står bokens huvudpersoner på rad och bara väntar på att jag ska lära känna dem. Så där i början så kan jag ibland sucka och tycka att uppförsbacken är allt för lång. Men plötsligt så är jag på krönet och sen går det utför med en farlig fart. Då har jag insett hur personerna lever sina liv och de blir högst levande för mig.

    Men så satt jag här med gåvan från Ingela och när jag väl hade nått krönet så kunde inget få mig att sluta läsa hennes bok. Jag gillar verkligen den detaljrikedom som boken bjuder på, alla små detaljer som att flickornas klänningar var extra långa för att ha mycket att lägga ner varefter de växte. Just vardagens problem och hur det såg ut på gårdarna förr och hur folk slet medans patron flöt omkring på andras blod, svett och tårar.

    Boken spänner över så mycket mer än jag förstod när jag började där i uppförsbacken. ”Utvandrarna” och livet i USA kantat av första världskriget och Finlands självständighet. Vi får följa den skånska familjen och deras barns uppväxt och öden. Jag är mycket imponerad av allt arbete du Ingela måste ha lagt ner på att få allt att stämma med den historia som vi alla får ta del av. Tack för att jag fick möjlighet att lära känna Arvid, Aina, Henrik och alla andra. Det var mycket som kändes på djupet av det som jag antar är mina egna bondska nedärvda rötter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s