Förtroende ersatt med uppgivenhet

Mailade en viktig person i min 6-åriga dotters liv och berättade att jag inte var nöjd med hennes val av kontaktperson för denna var arrogant och otrevlig (och mycket annat men det blir för långt att skriva om). Svaret blev;

-Jag har fullt förtroende för henne och är du inte nöjd får du ta det med henne. Suck… Det var precis det jag inte ville göra. Snacka om att man får sig en smäll rakt på näsan, känns det som. Denna viktiga person i min dotters liv har större förtroende för en person som är arrogant och nonchalant och som hon bara pratat med i telefon än mig. Jag kände mig som en riktig tjatkärring som överhuvudtaget nämnt det. Plötsligt kändes det som att det var jag som var boven i dramat – att man är den där mamman som alltid ska blanda sig och ha ett ord med i diskussionerna.

Jag har förstått nu senare under dagen, när jag lugnat ner mig, att det förmodligen rör sig om yrkesstolthet. De har båda samma yrke inom sjukvården, men att jag känt min dotters kontaktperson i två år hade helt plötsligt ingen betydelse.

Jag mailade faktiskt tillbaka ett svar som var så här…

…vad trist att på detta sättet få veta att du inte har förtroende för oss som föräldrar. Tror du verkligen att jag hade nämnt detta för dig om det inte var något som oroade mig? Vi får väl prata om det nästa gång vi ses för just nu är jag bara uppgiven…

 Vad annat kunde jag göra?

Annonser

Vintermörkret närmar sig

Hur många är trötta för att det är vintertid – jag är fullständigt slut och har varit det hela dagen…en grinig gammal kärring vill jag nog kalla mig själv. Tur at jag säger det själv innan någon annan påpekar det. Jag har hållit mig på kontoret hela dagen för att inte stöta mig med någon och jag har lyckats. 🙂

Vintern närmar sig med stormsteg och det är dags att se till att plocka fram vinterkläderna. Köpa nya vantar för där finns nästan alltid bara en stackare i lådan. En ny mössa får nog tösen ha för hon växer ju. Det blir säkert rosa igen.

Jag svarade på en blogg tidigare idag om att det tog 30 sekunder framför spegeln. Där jag berättade att jag för tre månader sedan köpte krämer för x antal kronor, men känner mig bara glåmigare och tröttare än nånsin. Det var en investering hade butiksbiträdet sagt – in your dreams… Varför gör höstar och vintrar så här med en? Jag är en glad pigg tjej, men ändå så försvinner energin från kroppen allt fortare på eftermiddagen ju närmre vintern vi närmar oss.

Det finns nästan inget vackrare än ett vackert snötäckt landskap, men i Skåne blåser och viner vindarna så den lilla energi man har kvar måste man spara på för att hålla modet uppe. Skulle önska mig ett varm land under den här årstiden – men jag som är en före detta globetrotter vet faktiskt att det bara är att resa och eftersom jag inte skulle få för mig det så kan jag ju sluta klaga… 🙂

Nu fungerar dansk tv igen

Det var något fel igår på våra danska kanaler. Herregud vilket liv det blev. Dessa går inte att leva utan – då rämnar allt. Lyckligtvis slutade sagan med att kanalerna är tillbaka och det utan att någon behövde gå upp på taket och fixa antenn och grejor. Förmodligen har det varit alla regnmoln som tyngt för de där radiovågorna eller vad man nu ska ha för att titta.

En perfekt måndagkväll blev en vanlig kväll

Grannarna kommer in och frågar om de får ta tösen med på bio och titta på Ratattolle (eller vad den nu heter); -Jag visst, sa jag och lät dem med glädje gå på bio. Så äntligen en ledig kväll – fram med en god middag, socialt småprat och en flaska vin – bara för att det är måndag betyder ju inte det att man inte kan ta sig ett glas vin när man nu får barnfritt. Helt underbart – innan det var dags att diska upp, betala räkningarna, gå ut med hunden, hänga upp tvätten – så var vi trötta och tösen har inte ens kommit tillbaka från bion. Ironiskt nog ska förstås min man (som är dansk) se nyheterna och då är de danska kanalerna borta – puts väck. Nu har vi scannat genom analoga sýstemet och digitala systemet och köpekanalerna men vi hittar inte danska kanaler någonstans. Så han gick upp i badet i stället. Suuuuck… och jag satte mig förstås för att blogga… en riktigt härlig, ledig vardagskväll – visst är livet underbart? 😉

Krigsfilmer på primetime

Sitter och småsneglar på teven och ser att där är en krigsfilm på bästa sändingstid på dansk TV1. Varför visar man det nu? Jag slutar aldrig förvåna mig över hur de kan tänka på tv stationer ibland. Det är en väldigt ”killig” film om krig i Somalia. ”-I want his skinny as parked in front of bla bla bla…” svar, ”he will be killed” etc… så forsätter det rakt igenom – verkar det som. Förmodligen bygger den på en autentisk historia, men hur kul kan det bli? Är det bara jag, eller? Och så skriker de ”fuck” ganska många gånger så klart… Nu blev jag nog lite väl negativ kanske, men vad hände med en god thriller eller action? Är de utdöda?

Ha en tevlig fredagkväll…

Jag försöker… Hhmmm….

Mitt vackra Limhamn

fiskehamnen.JPGEfter alla de kommentarer jag fick från inlägget om Stockholm blir jag tvungen att lägga in några bilder från där jag bor, på Limhamn. En vackert ställe som ligger vid havet i Malmö. Vi ser bron över till Danmark och till havet tar det fem minuter att cykla. Bor man här heter det att man bor på Limhamn (inte i Limhamn) eftersom det är ett gammalt fiskeläger. Vi har allt från banker, posten och bagare till snabbköp och pizzabarer. Ett Lindex öppnade för en månad sedan så vi växer så det knackar.

Limhamn har 35 000 invånare och väldigt mycket barnfamiljer. Det flyttar hit mycket danskar och det är lite roligt att man nu för tiden alltid stöter på en dansk nästan överallt. Det är en idyllisk liten stad med en massa gamla hus, speciellt i en del av Limhamn som heter just Gamla Limhamn. Där bor jag och min familj i ett gulrappat litet hus med trädgård och det hela. Trevliga grannar och folk som bryr sig, men jag önskar att gatorna var mer fyllda av lekande barn än vad de är. Det märks ändå att man bor i utkanten av en större stad. Man släpper bara inte ut barnen hur som helst. Så som man själv är uppväxt… Men så är väl tiderna nu…

fiskehamnenhoddorliten.JPG

Vackra Stockholm

Alla säger att Stockholm är en väldigt vacker stad -har någon hört det förrut? – och varje gång jag kommer upp där så står jag mitt i biltrafiken med att öronbedövande surr omkring mig och inte riktigt vet vad som är norr eller söder och undrar vad som är så vackert med stress.  Inte för att jag är i Stockholm så värst många gånger om året, men jag kan alltså inte finna det vackra i Stockholm i förhålladen till många andra städer. Kanske är jag kräsen eftersom jag rest hela jorden runt flera gånger. Men ändå – visst är det vackert vid Slussen och Gamla Stan – men så till den milda grad – vackrast i hela världen –  som vissa tycker så undrar jag egentligen vad jag missat. Hade någon sagt Vancouver eller Helsingfors hade jag nickat medhållande, men vad har Stockholm? Jag vill gärna hitta det supervackra för det är ju min huvudstad, men som sagt jag gissar på att jag är kräsen. Men jag gillade ”Golden Hits” (tror jag det hette) där jag stod och sjöng karaoke med en kollega klockan 12 på natten tisdag kväll – är det någon som var där?

Kvävs författarskap med slopat stöd

Det var ett väldig uthäng av författare som Punkt.SE skrev om och som SvD kommenterade i söndagens SvD. Antingen är man för kultur eller inte verkar det som, men att leva på statens pengar för att få vara kulturell kan diskuteras – både av tidningar och gemene man. SvD lägger tyngdpunkten på att Punkt.SE utelämnat orsaker om varför dessa författare går på statliga stöd såsom att de har en bostad som är av värde, men själv är de fattiga och att vissa är eller har varit sjuka och att detta inte nämns i Punkt.SE.

Själv är jag uppväxt med att man lever efter vad man har råd med – har man råd att bo dyrt och betala sina räkningar – gör då så. En typisk rättskaffens svenska. Mina läsare vill att jag ska skriva fortsättningen på min bok ”Ingens Vila”framsida.jpg, men det kommer att ta tid då jag jobbar också. Jag har valt att betala mina egna räkningar och inte få dem via staten, det går förstås ut över dem som läser mina böcker.

Att andra författare väljer att leva på staliga stöd är faktiskt upp till dem, men vad är rätt?

Hade vi blivit utan en större mängd författare om vi slopat statliga stöd? Hade vi varit beredda på att författare inte hinner skriva om de ska jobba med annat också? Hur länge ska en författare få skriva böcker och leva på staliga stöd när deras böcker inte säljer?

Själv tror jag att jag hade saknat det stora urval av böcker vi har idag – bokmal som jag är…

En falsk blondins era är slut

tvattbjorn.jpg

I hela mitt liv har jag varit blond – trodde jag – egentligen finns det ju inte så många äkta blondiner. Jag är i alla fall inte en av dem. I flertalet år har jag nu slingat håret för att få (vad jag trott) ett bättre yttre. För ett år sedan sa min dåvarande frisör; -Färga det brunt för det passar dina färger i huden och ögonen. Så det blev brunt och jag skrek; -Ta bort det!!! Detta är inte jag, kver jag… -Men du ville ju, säger min stackars frisör som bokade in mig för att slinga håret ljusare tre dagara senare. Det blev en väldigt dyr affär både för börsen och håret.

I’m back – nu provade jag igen. Idag fick jag ett ryck och ringde en frisör runt hörnet jag aldrig provat – tänkte sämre än sist kan det inte bli. Och lät henne bestämma – nu är jag mörk igen… Så som jag egentligen ska vara. Denna gången var jag förberedd och då blev det faktisk snyggt…

Så en era är slut – min blonda era – nu är jag vuxen (i alla fall tills våren kommer)

Om jag bara hade…

Om jag bara hade börjat tidigare, om jag bara hittat dit – om jag bara hade – är världens bästa ursäkt.

Men jag nöjer mig med vad jag fick…

Jag lyfte upp dig i min famn. Ditt huvud låg vid min axel och jag bar upp dig till din säng. Du sov precis så tryggt och djupt som den sexåring du är ska göra… Inga orosmoln i den lilla släta pannan och de tättslutande mandelformade ögonen hade ro. Jag tittade länge på dig, lade dig i sängen och backade ett par steg. Stod och bara tittade på den flicka som alltid kommer att vara min bebis. Hon har växt och är så stor och och klok och jag tänker att det var ju bara en stund sedan hon blev född, mitt älskade lilla gryn. Av alla platser jag sett i världen- av allt jag utforskat runt om på jorklotets alla bredgrader- av allt jag upplevt på så många spännande platser – av allt jag gjort – så är du det bästa som någonsin hänt mig. Du är så fantastiskt perfekt för mig och hade jag vetat att du skulle skänka mig så mycket glädje hade jag fött dig för mycket länge sedan. Men vad vet man om hur det är att få barn när man är yngre. Vad hade jag för insikt i det – ingen. Jag blev en globetrotter – alltid på resande fot och jag förverkligade mycket – men än en gång så är det inget som går upp emot att ha fått dig. Min alldeles egen lilla tös…