Så landade rätt jobb

Äntligen har jag bestämt mig. Det var inte så svårt till slut då det stora företaget med tusen anställda helt plötsligt kändes rent för stor för mig. De frågade bland annat mig om jag kunde leva med att inte så ofta bli hörd för mina yttranden och det var faktiskt ganska avgörande fråga. Det betyder att man oftast skulle stå och dunka huvudet mot en vägg och aldrig få som man vill. Jag är mer van vid att folk lyssnar på mina förslag och idéer och känner sig trygga med mina beslut, men detta stora företag hade det aldrig gått. Vilket kan vara bra i och för sig, men inte i nuläget.

Jag fortsätter som projektledare och marknadsförare så jag har hamnat helt rätt. Jag vet inte hur mycket tid där kommer att finnas till bloggandet – mer eller mindre. Kanske blir det mindre för jag får så m,ycket att göra eller så blir det mer för ni är ju dock min lilla ventil.

Annonser

Känns det igen?

Satt och funderade på varför man blir så aktiv när man känner att den lediga tiden börjar ta slut. När jag blev arbetslös så kommer jag ihåg att jag skulle bara göra sååå mycket – men jag gjorde ingenting på mycket länge. Skrev en del på ett nytt manus, men annars så var jag bara lite halvtrist. Så kom jobbet och det är fyra veckor sedan jag gjorde något i trädgården och helt plötsligt ska allt göras på en och samma dag. Jag hinner ju ingeting känns det som och jag som hade så lång tid. Varför gör man om samma sak varje gång? Varför sätter man inte igång med en gång och gör något? Varför går man och bara glor känns det som – tills man får veta att friden är slut och så forserar man som en virvelvind? VARFÖR?

 

Ett hejdundrandes liv

Så kom jobbet och så vill jag ha ett annat. Hhmmm… låter översvallande men det känns faktiskt mest jobbigt. Har sökt så många jobb så nu dimper några ner och ett har jag fått. Jag säger bara att jag är lyckligt lottad för jag förklarade att jag först vill gå på de två kommande intervjuerna denna vecka och då säger de att de väntar!!! Helt otroligt – de väntar? De väntar och hoppas på att jag inte ska få de andra jobben för de vill ha mig. Jag är fullständigt mållös. Vilken känsla man får – jag måste vara både trevlig och kompetent 🙂

Har varit borta ett tag också. Eller rättare sagt, jag kom inte in på min sida på flera dagar…

Har fått en himla fart och bygger en uteterass just nu. Så fort jag fick ett jobb så fick jag fart för det är ju snart slut på friden. Jag har lagt sten på tolv kvadratmeter idag. Har ont i hela kroppen, men himla skön känsla. Känns som att man gjort något – utom tummarna som det inte finns några nagler kvar på och som är helt spruckna.

Jobb, jobb, jobb

har jag sökt och fått tre företag som nappat. Kanske inte så illa i alla fall. Jag vet inte, men nu har jag varit utan jobb i 1½ månad (dock ej utan lön) och anser att jag inte vill vara hemma längre. Har funnit ett jobb jag verkligen vill ha inne i Malmö. Det är verkligen som klippt och skuret för mig – ni vet när man läser om ett jobb och så tänker man bara att det är verkligen ett jobb som borde vara mitt… De hör förhoppningsvis av sig nästa vecka och berättar om jag gått vidare eller så gör de det inte, men då förlorar de en bra resurs… Låter kanske kaxigt, men så är det – det jobbet borde bli mitt och det har jag förstås förklarat för dem. De skrattade och önskade mig lycka till… Hhmmm… kan tolkas hur som helst… Men jag kanske kan locka med att göra reklam för dem på min blogg och hemsida om jag får jobbet. Ha ha 🙂 Så lättköpta är de tyvärr inte.

Dags att gå till Apoteket och köpa ut medicinen för lillemans inflammerade svans (Mer pengar… suuuuuck….)

Vad kul

att bli av med jobbet och träffa sina gamla kollegor. Ska upp till Båstad och ha en helkväll med några tidigare arbetskollegor. Äta gott och bara vara tillsammans. Jag ser verkligen fram emot att få slappa lite. Utan barn, hund och hus – behöver nog komma bort lite för det är så sällan man gör det. Just nu har jag en hund som trycker sig intill mig och tycker synd om sig själv för han har stukat svanen när en schäfer hoppade på honom på en rastplats. Den bet hål i pälsen och var allmänt agressiv och det var då vi gissade på att han stukade svansen som nu hänger rakt ner i stället för att stå upp som den ska göra på en beagle. Jag förstår honom, men han har hållt på sedan igår och är så klen… Han var inte klen när han jagade en kaninunge och fick tag på den i morse på promenaden – full rulle och inget stopp. Så just nu är jag lite trött på hans gnäll om man får säga så. Veterinärer är ju inte billiga de heller. En spruta och ett konstaterande att den fått en smäll kostade 650:-. Trist när man blir så gnällig över att ha ”lagat” sin hund.

 

Invanda rutiner eller vårtecken

Jag har snart i ett års tid gått fram och tillbaka med hund och unge till hennes skola och varje morgon är jag lika trött på det och har verkligen inte gillat läget. Så i förrgår så gick det upp ett ljus. Det var ju faktiskt ganska skönt och jag började se fram emot min promenad. Lite frisk luft så där på morgonkvisten drev mig att snabbt väcka ungen, äta frukost och promenera iväg. Det har varit lika skönt i flera dagar nu och jag bara undrar om det är våren som spelar mig ett spratt eller är jag äntligen invand i rutinen?

PS. För de som inte vet eller bor här nere så är det väldigt många plusgrader här nere i Limhamn… Så helt klart är våren här 😛

Satt på trappan igår och gassade i 20 gradig eftermiddagssol. LJUVLIGT!!!