En bokhandlares dröm…

knappats, men jag gör mitt bästa.

I förrgår ringde en bokhandlare (ej ägaren) och sa att min bok var slutsåld och eftersom jag hade vägarna förbi igår så körde jag och lämna lite böcker. Då sitter ägaren till bokaffären där och utan att jag visste om det så lämnade jag böckerna till honom och skulle gå igen efter att ha sagt att jag bara skulle lämna in dessa.

– Stopp! Stopp! Stopp, säger han och börjar bläddra i min bok.

-Jag skulle bara lämna in dessa som ni ringde om igår. Ni hade en kundbeställning till på tisdag så jag tänkte att det var bråttom.

-Ja men, vad är det här för bok? Den har vi inte haft innan? Är det din egen? frågar han och bläddrar vidare.

-Ehhh! Ja. Men ni har haft den redan. De har sålt slut, påpekade jag och försökte gå.

– Vänta nu, säger han igen.

Nu börjar jag fundera över vad han egentligen vill. Har han ingen koll på sin affär? tänker jag och börjar oroa mig för att han inte ska ha böckerna i alla fall.

-Du! Har du sett denna innan? frågar han en expedit som blivit ledig.

-Jadå, den har vi sålt slut på. Det går jättebra för henne och det är väl kul? säger hon leende mot mig innan hon vänder sig och tittar på sin smått förvirrade chef.

-Den har inte jag sett – i och för sig plockar jag inte upp böcker nu för tiden – men var har den varit och vad är det? frågar han expediten upphetsat och glatt?

Då fattade jag – han är förmodligen en stor nallebjörn – men inger ett bullrigt yttre vilket gjorde att man hajade till. Jag smålog och sa till honom att jag tyckte han skulle läsa den så han kunde rekommendera den till sina kunder och så gick jag småleende därifrån. Glatt överraskad över att han ”bara” var bullrig och inte negativ – även om det lät så.