Solen skiner, himlen är blå och livet leker för våra fyrbenta vänner nere vid Turbinens hundrastplats. En genuin och naturligt synkad flock där alla hälsar och minglar lättjefullt och svansviftande.
Då kommer mannen med bollen 🙄
Omedelbart skingras flocken och de slutar vara sociala. Inga sniffningar, inga svansviftningar eller annat hundprat. Detta plötsliga ointresse av omgivningen och stenhårt fokus på en boll som de ska få jaga, var total.
👉🏼 Min hund fattar förstås ingenting utan passar på att nosa alla de andra hundarna i rumpan och är lyriskt lycklig över det lilla motstånd han får. Han är verkligen på sitt livs bästa dejt och har ganska snart tungan hängande i knävecken 👍🏼
Poff 💨🌬 Simsalabim så är alla borta.
Kvar finns en ensam kavaljer som ersatts av en boll. Han sätter sig, tittar förvirrat efter dem och inser att det finns socialt umgänge och så finns det saker som är betydligt viktigare.
Jag kopplar min besvikne vän och går hemåt i det soliga vädret medan jag fortfarande ler inombords åt hans förvirrade uttryck och säger tröstande;
-Ja du! Så kan det gå. Snopet va? Nu vet du hur det känns när man sitter mitt emot någon med en sms-plingande mobil.