Bortskämda unge

– Tomten ger mig inte vad jag vill ha!!! skriker min tös till mig och slänger sig snyftande i soffan bredvid mig.

– Vad menar du, säger jag och tänker att hon är då bara såååå bortskämd.

– Jag vill ju bara ha en nalle som man kan vända ut och in till en boll, tjuter hon och torkar tårarna.

– Ja, men är det inte snällt av tomten att över huvudtaget ge dig en liten present varje morgon fram till jul? undrar förstås jag och börjar ladda för att skälla på hennes oförskämda sätt att inte tycka om små klappar innan jul.

– Jo, men jag vill inte ha dem. Jag vill bara ha nallen man kan vända ut och in till en boll, säger hon igen.

– Om du inte vill ha små klappar ända fram till jul så kan vi ta bort kalendern så förstår tomten det, säger jag och förstår nu att jag matar min flicka med all sköns små presenter mot hennes vilja. Jag kan heller inte säga att hon är bortskämd för hon har ju aldrig blivit tillfrågad om hon vill ha en sådan kalender.

Vad har jag gjort, tänkte jag. Det är ju jag och ingen annan som håller på med det här med kalendern varje morgon. Det fick ju jag när jag var lite och det tycker väl alla ungar om? Att vakna på morgonen och springa ner för att se vad som hängde i kalenderna. Jag har missförstått en sak – min tös har aldrig bett om det och blir lika besviken varje morgon för tomten inte har lyssnat på henne. Hon vill ju bara ha en nallen som man kan vända till att bli en boll. Jag tar istället glädjen ifrån henne. Först tyckte jag att jag hade en väldigt bortskämd unge – för man ska ju vara tacksam. Men det har jag inte – för det är inte hennes påhitt – det är mitt eget.

Vi har nu bestämt att vi ska ta bort kalendern för hon vill inte ha den och så ska vi prata med jultomten i helgen så han inte missar nallen man kan vända ut och in på så det blir en boll.

Denna nalle hon vill ha får momor och morfar ge henne – hon kommer att bli gladare för nallen än det Play Station 2 som vi köpt till henne. För det har hon inte heller bett om.

Suck!!! Varför är man så dum?

Elaka jag

kan tyckas – för jag sitter just nu och skrattar hysteriskt med stängd mun åt min söta lilla hund som ramlade ner från solositterliten.JPGsoffan och hamnade på rumpan på mattan. Han vände sig om, tittade både överaskat och anklagande på mig som om det var mitt fel. Det är alltså väldigt svårt att hålla sig för skratt när de ser så oskyldigt anklagande ut. Min lille vän, sa jag och då skakade han på sig så de något för stora läpparna fladdrade i svängarna. Han är bara så underbar, min lille Solo som nu ligger i soffhörnan igen med benen rakt upp i luften och med läppen hängande ut över soffkanten.

Tjockhelg!!!

Helgen började på fredagkvällen med en tur till Tivoli i Köpenhamn tillsammans med min man och vår sexåring. Hon fyllde ju liksom sex år och brukar få en tur till Tivoli på sin födelsedag. Det är en väldigt uppskattad tur med många karuseller och mycket karameller. Synd bara att det blev så råkallt och fukten gick igenom mina skor – annars hade jag nog klarat ett par timmar till. Vi kom hem med en sovande unge klockan 10 på kvällen… 🙂

Sedan startade lördagen med ett borgligt bröllop där vi skulle vara vittnen för våra vänner och avslutades med att några andra vänner hade barndop och fest på kvällen. Det var en lördag att minnas för det verkar som att det var då allt hände, men inte riktigt egentligen för på söndagen var det dags för tösens kalas med 16 ungar och en hund i släptåg

Nu är jag trött efter en helg utan vila… 😉

Undrar ni varför jag inte bloggat på några dagar så är detta orsaken. Jag har inte orkat… 😉

Nu är det dock måndag igen – lite småsneglande på CSI på teven och lite bloggande – är vad jag nog orkar med ikväll…

Moderna barn bloggar

skulle man kunna tro om man sett mig och min sexåring. Vi sitter bredvid varandra i soffan – hon har en bärbar dator i knäet och spelar spel på intenet och jag sitter med en annan bärbar och bloggar. Det är en väldigt underlig syn – i all fall för mig. Att vi kan sitta med var sin dator bredvid varandra och surfa, spela spel och ha det kul. Det känns lite som framtidens melodi. Att man är barn och vuxna som delar på ett gemensamt nöje på internet är ganska kul.

Än så länge känns det mer som att det är våra tonåringar och lite yngre som själva gör vad de vill på internet. Medan vi vuxna inte är inbjudna. Tanken slog mig att det i framtiden kanske blir att man kan sitta tillsammans för man har gemensamma intressen på nätet. Precis som man har gemensamma intressen både i musik, hobbies och träning idag. Den tanken är väl inte allt för avlägsen, tycker jag. Inte för att jag varken nu eller i framtiden vill blanda mig in i detalj om vad min tös gör, men att ha framtidens verktyg som gemensamma intressen minskar förhoppningvis inte mina chanser att ha en bra kommunikation med min tös när hon är i de ohyggeliga tonåren man hör så mycket om…

Jag hinner inte!!!

Hur ska man hinna med allt? Mannen min är på heldagskurs och jag ska både lämna och hämta tösen, gå ut med hunden och laga maten innan han kommer hem hela fyra dagar på raken. Jag som jobbar heltid också. . Jag klarade igår och idag, men nu börjar jag sucka högt och undra varför det är så jobbigt att fixa allt själv. Vi som delar på allt annars. Jag lämnar han hämtar, jag tar morgonpromenaden med hunden han tar kvällen eller tvärt om. Men nu ska jag göra allt själv… Är jag ensam om att tycka det är jobbigt? Hur gör alla skilda föräldrar? Jag hade införskaffat hjälp utifrån, tror jag.

Idag hade hunden bitit sönder mina älskade cowboystövlar som jag köpte i Canada för snart tjugo år sedan. Hhmmm, insåg ganska snabbt att de var ändå ganska slut, men jag hade nog kunnat ha dem hösten ut… Nu har jag lämnat stövlarna till hunden, men det kanske inte är bra för om vi slänger dem, biter han kanske på våra andra än så länge hela skor? Är det någon som vet hur man gör så hör av er.

Nu har jag satt mig här i soffan för att blogga lite och då kommer min man och frågar om vi inte ska hyra en film och mysa lite. Det kan man inte säga nej till och jag som ville blogga… 😉

Nu rasslar det till igen

Till att börja med

 – DET VAR INTE MITT HUS SOM SMÄLLDE I LUFTEN –

Nätuppkopplingen fungerar med fart igen. Jag har precis kommit hem från en föreläsning (ja, nu igen) om inte lika roligt som Anna Mannheimer, utan markandsföringslagens nya direktiv. Ha ha – vad kul då… 8) Men till en helt annan sak så sitter det en kvinna mitt emot mig (från advokabyrån) som är gravid. Då frågade hennes kund bredvis om hon snart ska gå på mammaledighet.

-Oh, nej, det har jag inte tid med. Det får vänta, säger advokaten och slår ifrån sig med flaxande händer.

Jag hajade till och tänkte, stackars unge. Hur kan man göra så? Finns sådan inställning fortfarande? Det lät lite som för 20 år sedan i USA – men jag är kanske fel på det. Men jag fattar bara inte hur man kan resonera så om en liten bebis? … Gör mig lite besviken på kvinnor som inte Iförstår att de inte kan ändra på naturlagen. Vi är skapta att föda barn och då ska vi göra det om vi vill och kan. Inte för att vi ska lägga alla egna planer på hyllan, men planering tjejer – planering…

Men nu anser jag att få ett barn är det bästa som hänt mig – så borde alla tänka om de ska ha barn. Annars fattar jag inte vad de håller på med.

Samvetskvalens dag

Som om man inte har tillräckligt mycket att göra i vanliga fall så dimper det ner en och annan grej man glömt också. Fars dag – såklart. Min älskade pappa hade ju fars dag och jag hade inte en tanke på det igår. Ringde dem för att bara prata och då frågar min mamma om jag kommer hem i morgon på fars dagen;

-Eehhh! Javisst gör jag det, säger jag utan minsta eftertanke på vad jag lovat min tös. Snabbt förklarade jag när jag kom ihåg hälften – att vi skulle ju till IKEA och det kan man inte säga till en unge om man inte menar det. Efter IKEA kör vi hem till er lovade jag mamma igår.

Det slutade med att efter IKEA idag funderade jag på hur jag skulle kunna klona mig till två mammor – vilket inte gick så jag ringde mamma och sa att vi inte kom. Jag hinner helt enkelt inte med – ska storhandla, gå ut med hunden en stor runda eftersom han vänt upp och ned på allt i en bokhylla medan vi var på IKEA – rastlös som han var eftersom han bara fått ett varv runt kvarteret, vara med min tös eller få en av hennes kompisar över, laga middag och kanske också få lov att ”bara vara” en liten stund.

-Lilla vän, klart du ska stanna hemma. Pappa och jag tar en tur ut och äter något gott så gör du vad du ska, säger min lilla mamma och så slappnade jag av från samvetskvalen på att jag borde varit där, borde ha haft planerat in det, borde ha haft tänkt längre än näsan räcker för att planer in en helg. Efter att samvetskvalen lagt sig märkte jag att jag också slutade att snäsa till mina nära och köra – men först efter en stor promenad med hunden som ingav jättemycket frisk luft… 8)

(I vår familj har vi bestämt att inte fira fars och mors dag – denna handlarnas dag. De vill bara ha ens pengar – vill vi ge något eller träffa någon så gör vi det någon annan dag än denna. Vi anser inte att vår tös ska behöva bevisa med en slips eller morgontofflor att hon är glad för att ha oss.)

Första gången någon sover över…

är alltid lite speciell. Lilla Vera kom igår kväll och var överlycklig som äntligen skulle få sova över hos min tös. Det blev en lyckad kväll med Disney Sjov (DK2) och pizza. Sedan bäddade vi med två madrasser på golvet, vilket gjorde att hela rummet såg ut som ett sänghav. Med popcorn, chips, sockerfri saft och en film grottade de ner sig i sitt sänghav. De njöt i fulla drag.

När filmen var färdig kom popcorn och chips kicken – en timmes studsande i sängarna och jag somnade med en gamnacke i soffan,  medan de höll på… 🙂

Att två sexåringar kan vara så aktiva – så länge  – visste jag inte. Jag och min man tyckte de kunde hålla på tills de kolapsade – 23:00 – började de komma till ro, men de somnade inte förrän en timme senare. Totalt utmattade – jag också.

Nu sitter de under var sin filt i soffan och ser Bulibumpa. I säng sent och upp tidigt = blir en skön kväll för mannen och mig för tösen borde vara supertrött i kväll.

De är ”supergoa” de små, men en vuxenkväll ser jag fram till. Är förmodligen själv så trött så jag går i säng tidigt. Vi får väl se. 😉