Spring sakta tillbaka

Nu har det varit tyst en hel månad här ifrån lilla mig. Jag har sökt jobb, deppat lite, tittat på teve och varit allmänt tråkig, tycker jag nog själv. Några vänner som frågade vad jag sysslade med var svaret; – Tittar på Dr. Phil. Jag var spikad framför teven i en hel vecka, men sen tröttnade jag på det. Väldigt dödfött att sitta och glo på teven. Man får absolut ingenting gjort 😛

Jag har sökt en massa jobb som jag har kunskaper till, men också en massa jobb som jag helt klart är helt underkvalificerad för. Ska bli intressant om någon faller i god jord. Är uppe i cirka 30 jobbansökningar nu. Inget jobb än i alla fall, men jag har fått skrivit av mig lite.

På tal om att skriva så är det inte så lätt att skriva när man är inne i en liten bubbla av självömkan – Jag kan inget, jag vet inget, jag är superkass och har inga idéer – men nu är jag snart tillbaka helt och hållet igen.

Påskhelgen var verkligen uppfriskande med sina långa tunga snömoln och kalla vindar. Vi drog till National museet i Köpenhamn och tittade runt. Vi tog en tur på Österlen och köpte lite konstverk (billiga sådana). Fattig är man väl inte, men lönen slutar snart att dimpa ner och utan jobb blir det soppa på spik – kanske inte riktigt 😉

Annonser

9 thoughts on “Spring sakta tillbaka

  1. Jag kan bara hålla med, när orken/lusten/självförtroendet inte är på topp, eller åtminstone över ytan, då är det svårt att skapa. Här är vinterhalvåret en enda lång radda av förkylningar och skit så jag har inte skrivit mycket och det gör mig tokig, mer eller mindre. Men samtidigt får jag inse att jag inte orkar just nu och innerst inne är jag trygg med att det finns där, inom mig.

    Jättekul att se dig igen!
    Kram kram från Gotland!

  2. Ja kära nån…förstår det är motigt med sökandet.. men du ska se att jobbet hittar dig till slut. Våga bara tro på det och se det framför dig! Och dr Phil är väl inte det sämsta att hamna framför… där kan man ju lära sig ett och annat. =) Önska rdig all lycka till och en bra onsdag! *kraam* =))

  3. 30 st jobbansökningar…låter faktiskt inte som om en ”latmask” varit i farten precis…på en månad… snabbt räknat så en om dagen, inte illa…Lycka till och jag hoppas du får napp på någon av dem! Ha det!
    Kram!

  4. Jag tycker du ska blogga lite oftare, så får du humöret upp igen. Att söka jobb är bland det mest energislukande som finns. På 90 talet var jag utan jobb och skickade 99 ansökningar (kommer ihåg numret väl, det kan man inte glömma!) och kallades till kanske 5-6 intervjuer. För det mesta var jag överkvalificerad. Till slut fick jag två jobb samtidigt, nr 99 samt ett som jag aldrig sökt till. jag tog det senare. Alltså kunde jag ha skippat de andra 99. 🙂

  5. Jag håller med Pantheraleo. Jag borde blogga betydligt mer. Jag skrattar gott och glatt åt era kommentarer och är glad jag är tillbaka. Energin börjar att dra in över mig med sugproppar som bläckfiskarmar så liver är inte så illa i alla fall… 😛

  6. Been there, done that.
    Men om du tittar tillbaka i ditt liv så kommer du att se att det kantats av lyckade utmaningar och sprudlande idéer. Eller hur?
    Det är en naturlig fas – och den går över.
    Men det konstiga är att man får aldrig så lite gjort som när man går hemma ofrivilligt.
    Studion blev mitt andningshål, där kunde jag vara kreativ, känna mig trygg och få tillbaka det stukade självförtroendet.
    I ditt fall skulle jag gissa att fatta pennan skulle funka bättre. Blogga eller brara skriv för din egen skull, men vänta med boken tills att du känner för det. Det fungerar ändå som en ventil och självransakan.
    Kram

  7. Välkommen tillbaka! Det var kul att se en kommentar på min sida. Min reaktion blev jippie, nu är hin tillbaka. 😀
    Det var inte dåligt att fått iväg 30 ansökningar. Håller tummen för Dig!
    Ha det så bra!

  8. Det var väldans roligt att höra Akson… Då får jag också leva upp till bevis nu då. Lite skoj och lite allvar så ska även jag ta mig igenom denna nu lite mer lättjefulla stund av arbetslöshet… Ha ha…
    Helt rätt Tankspridd – skrivandet och böckerna är min räddning nu när jag känner energin komma tillbaka.
    Det är det sköna faktiskt – att de flesta har varit där jag är och vet hur det är. Jag är inte ensam.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s