Underbart kvinnlig fåfänga

Vad jag märkt på inrikesflygen bland alla ”affärsnissar” (nu gäller detta männen, tyvärr) är att de tar ingen hänsyn till att man är kvinna – intressant faktiskt. De armbågar sig fram och knuffas som om det var en matkö på dagis. De ber inte om ursäkt för att de puttat till en ordentligt eller trampat en på tårna. De skiter fullständigt i andra – väldigt arrogant inställning – och lite trist, tycker jag… (inte alla män, långt ifrån – men det räcker med några få för att man drar alla över en kam)

Sen kan det ju diskuteras om jag ska ha företräde för att jag är kvinna eller låta mig bli kringknuffad i en kö – jag kanske bara ska stå tyst i kön och hoppas på att ingen knuffar på mig? Men tillbaka till tråden så undrar jag om män på flyplatser tycker att man ska behandlas som andra män? Jag tycker i alla fall inte det. Bara för att jag jobbar och reser mycket så betyder inte det att jag vill eller kommer att agera som en man. Men jag tror heller inte att de flesta män gillar att bli kringknuffade och man blir så oerhört glad när någon släpper fram en när man kommer med sina otympliga väskor… Tack alla män som gjort det också 😉

Jag kommer ihåg när jag var omkring 25 år och jobbade med filminspelningar, då sitter en kille som slår näven i bordet och säger till mig när jag pratar; -För helsike, säg vad du vill utan att ursäkta dig. Jag tänkte väldigt mycket på det han sagt för det skulle innebära att jag skulle prata en mans språk i ett konferensrum och slå näven i bordet ungefär – det ville jag inte för jag var ju kvinna… (Jag hade börjat diskussionen med; -Om jag får säga något, så skulle jag nog tycka…. etc…) Typiskt kvinnligt egentligen och jag fortsatte att vara typiskt kvinnlig i många år, tills jag insåg att man kan vara rak utan att känna sig som en man. Så då blev jag lite rakare och nu för tiden blir de flesta antingen rädda för mig eller säger, ”du som har svar på allt” eller ”vad skönt med bestämda människor”.  Men jag vet inte om jag känner mig så kvinnlig längre? Det försvann nog i alla fall – utan att jag vetat om det…

Tillbaka till ämnet så handlade det om kvinnligheten. Visst ska man få känna sig både vacker, kvinnlig och fåfäng i vilket jobb som helst. Det är faktiskt bara en själv som stoppar… Jag har en väninna som fick busschauffören att köra en omväg och släppa av henne utanför jobbet, för hon hade så höga klackar på sig och de var svåra att gå i när det hade snöat. I love it… Varför inte? Själv är jag uppväxt med; -Ta då bättre skor på dig – attityden…. och var tog då den underbart kvinnliga fåfängan vägen…

Annonser

8 thoughts on “Underbart kvinnlig fåfänga

  1. Min utgångspunkt är alltid att man behöver inte vara lika för att vara jämlika! Klart att det måste få finnas såväl kvinnligt som manligt. Det finns ju två kön men det får aldrig bli så att det manliga eller kvinnliga blir normgivande! Sedan tycker jag att både kvinnor och män har rätt att bli bemötta på ett artigt och trevligt sätt. Oavsett kön! Knuffande och buffliga personer borde fundera över sitt beteende en hel del! Detsamma gäller personer med ett tråkigt språk!
    Kram alla trevliga kvinnor och män!

  2. Vare sig det är en man eller kvinna så tycker jag att man skall respektera varandra och inte hålla på att buffas och bara klampa på.
    Härligt med busschauffören du berättade om!!!!
    Kramizzzzz

  3. nästa gång det är dax att säga ifrån, ta av dig den ena högklackade och dräm skon i bordet. det är att bejaka sin kvinnlighet, eller. jag skulle i vart fall bli förvånad om jag var därvarande.

  4. Jag har inget problem med att vara både kvinnlig och samtidigt uppbåda respekt och bli lyssnad på…men det kanske beror på att jag är född med ovanligt mycket skinn på näsan..*skratt*! Ha en trevlig Lucia! Kram!

  5. Vi är ju olika, och fåfäng måste både män och kvinnor få vara, och ändå bli åthörda.
    Kan både vara tuff och mjukt kvinnlig, men jag är också uppfostrad i liknande anda.
    På flygplatser är det en märklig situation tycker jag med, det är som om varje resenär reser i en alldeles egen liten bubbla och inte ser andra.
    Kram från en bonnkärring med extremt stort behov av att vara kvinnlig och är öppet fåfäng.

  6. Visst är den busschauffören underbar – samtidigt så tycker jag att min väninna är ett snäpp värre. Bara det att hon faktiskt har bett chauffören om att vara så snäll och köra henne för det hade snöat är i mina ögon väldigt fåfängt. Jag hade inte vågat göra det själv… tror jag, men önskar jag gjort det 😉
    Det vanligaste är att vi ska ha mycket skinn på näsan och vara så himla duktiga samtidigt som vi vill behandlas med värdig ömhet och få lyfta fram vår kvinnliga fägring. En svår kombination att balansera med…

  7. Jag är en sån som alltid bett om ursäkt för att jag finns till, ja, nästan i alla fall. Fast med åren har jag blivit säkrare, har lättare att ta för mig nu.
    Det är nog ganska typiskt för oss kvinnor, uppväxta på 50-60-talet att vara så.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s