En rolig vits

surikat.jpg

En 8-årig pojke frågade sin pappa:
 – Vad är politik för något?
 Pappan svarade:
 – Jo, det ska jag förklara för dig.

 Så här är det. När jag kommer hem med lönen, då är jag KAPITALISM.
 Mamma, som bestämmer här hemma är REGERINGEN.
 Farfar, som ser till att allt är på sin plats och ser till att allt fungerar
 är FACKFÖRENINGEN.
 Hembiträdet vi har är ARBETARKLASSEN.
 Och alla har vi samma mål, att du och din lillebror ska ha det bra,
 för du är FOLKET och din lillebror är FRAMTIDEN.

 Förstår du vad jag menar?
 Nej inte riktigt, svarar pojken, men jag ska sova på saken.
 På natten blir han väckt av sin skrikande lillebror som har bajsat på sig.
 Då går han till föräldrarnas sovrum för att väcka dem,
 men där finns bara mamman, och det går inte att väcka henne.
 Han går då till hembiträdets rum och där finns pappan som har sex med henne.
 Utanför fönstret står farfadern som intresserat tittar på.
 Alla är så upptagna av varandra att ingen märker pojkens närvaro,
 så han går tillbaka till sitt rum och somnar om.
 På morgonen vid frukosten säger grabben:

 – Pappa, nu vet jag vad politik är för något.
 Det är så här:
 KAPITALISMEN utnyttjar ARBETARKLASSEN,
 FACKFÖRENINGEN tittar på oberört,
 REGERINGEN föredrar att sova,
 FOLKET är totalt ignorerat,
 och FRAMTIDEN, ja, den ligger i skiten.

Nu rasslar det till igen

Till att börja med

 – DET VAR INTE MITT HUS SOM SMÄLLDE I LUFTEN –

Nätuppkopplingen fungerar med fart igen. Jag har precis kommit hem från en föreläsning (ja, nu igen) om inte lika roligt som Anna Mannheimer, utan markandsföringslagens nya direktiv. Ha ha – vad kul då… 8) Men till en helt annan sak så sitter det en kvinna mitt emot mig (från advokabyrån) som är gravid. Då frågade hennes kund bredvis om hon snart ska gå på mammaledighet.

-Oh, nej, det har jag inte tid med. Det får vänta, säger advokaten och slår ifrån sig med flaxande händer.

Jag hajade till och tänkte, stackars unge. Hur kan man göra så? Finns sådan inställning fortfarande? Det lät lite som för 20 år sedan i USA – men jag är kanske fel på det. Men jag fattar bara inte hur man kan resonera så om en liten bebis? … Gör mig lite besviken på kvinnor som inte Iförstår att de inte kan ändra på naturlagen. Vi är skapta att föda barn och då ska vi göra det om vi vill och kan. Inte för att vi ska lägga alla egna planer på hyllan, men planering tjejer – planering…

Men nu anser jag att få ett barn är det bästa som hänt mig – så borde alla tänka om de ska ha barn. Annars fattar jag inte vad de håller på med.

Jag, kvinna – växer på internet

Visste du att 85 % av Sveriges kvinnor använder internet någon gång? Visste du att 70 % av dem använder internet dagligen? Helt otroligt vilken växande grupp vi kvinnor är. Det som facsinerade mig mest var faktiskt att 60 % av användarna gjorde det från hemmet. De flesta med trådlöst internet för vi vill det ska fungera smidigt…

Enligt den Sifo undersökning jag hörde idag visar det sig att vi snart är ikapp männen. Internet är det mest använda mediet för oss kvinnor. Vi är nyttomänniskor, vilket vill säga att vi vill kunna göra praktiska saker såsom köper eller säljer något på nätet, samtidigt som vi exempelvis bloggar. Vilket vi gör, för oftast så får vi samtycke i en fråga vi ställt eller en hel diskussion i ämnet från omgivningen som vi ställer i en blogg. Vi är så himla finurliga och praktiska.

Vad de också påpekade var att det är först nu som kvinnorna är ikapp – men det innebär också att vi skippade introt. Det vill säga vi ville inte ha med datorer eller internet att göra, medan det var besvärliga modem som skulle kladda och uppkopplingar som inte fungerade. Vi är gruppen som väntar tills det är en racerbana – killarna däremot fick börja på grusvägen, men nu är grusvägen asfalterad och vi surfar fram som bara den… Heja kvinnan… vi är köpstarka, målmedvetna och vet vad vi vill enligt statistikerna.

Är det någon som känner igen sig?

Anna Mannheimer är underbar

Satt på ett seminarie i Malmö om ”In a Little pretty head” idag. Allers förlags årliga seminarie. Där hade de Anna Mannheimer som sista talare. Hon är bara så underbar – en frisk fläkt i vardagen. Jag brukar tycka de där tillställningarna kan vara lite si och så, men Anna lyfte den till ”absolut helt klart värd att gå på”. Hennes skämt om att hon fått rynker under hakan och att männer bara kunde odla skägg över de små hakrynkorna fick mig att ligga dubbel av skratt… Hon är helt klart värd att gå och lyssna på, jag blev glatt översakad. Jag funderade faktiskt gå innan hon började för att hinna med kvällsbestyren, men jag är väldigt glad över att jag satt så långt inne att alla hade sett om jag rest mig mitt i allt ihop.

Samvetskvalens dag

Som om man inte har tillräckligt mycket att göra i vanliga fall så dimper det ner en och annan grej man glömt också. Fars dag – såklart. Min älskade pappa hade ju fars dag och jag hade inte en tanke på det igår. Ringde dem för att bara prata och då frågar min mamma om jag kommer hem i morgon på fars dagen;

-Eehhh! Javisst gör jag det, säger jag utan minsta eftertanke på vad jag lovat min tös. Snabbt förklarade jag när jag kom ihåg hälften – att vi skulle ju till IKEA och det kan man inte säga till en unge om man inte menar det. Efter IKEA kör vi hem till er lovade jag mamma igår.

Det slutade med att efter IKEA idag funderade jag på hur jag skulle kunna klona mig till två mammor – vilket inte gick så jag ringde mamma och sa att vi inte kom. Jag hinner helt enkelt inte med – ska storhandla, gå ut med hunden en stor runda eftersom han vänt upp och ned på allt i en bokhylla medan vi var på IKEA – rastlös som han var eftersom han bara fått ett varv runt kvarteret, vara med min tös eller få en av hennes kompisar över, laga middag och kanske också få lov att ”bara vara” en liten stund.

-Lilla vän, klart du ska stanna hemma. Pappa och jag tar en tur ut och äter något gott så gör du vad du ska, säger min lilla mamma och så slappnade jag av från samvetskvalen på att jag borde varit där, borde ha haft planerat in det, borde ha haft tänkt längre än näsan räcker för att planer in en helg. Efter att samvetskvalen lagt sig märkte jag att jag också slutade att snäsa till mina nära och köra – men först efter en stor promenad med hunden som ingav jättemycket frisk luft… 8)

(I vår familj har vi bestämt att inte fira fars och mors dag – denna handlarnas dag. De vill bara ha ens pengar – vill vi ge något eller träffa någon så gör vi det någon annan dag än denna. Vi anser inte att vår tös ska behöva bevisa med en slips eller morgontofflor att hon är glad för att ha oss.)

Första gången någon sover över…

är alltid lite speciell. Lilla Vera kom igår kväll och var överlycklig som äntligen skulle få sova över hos min tös. Det blev en lyckad kväll med Disney Sjov (DK2) och pizza. Sedan bäddade vi med två madrasser på golvet, vilket gjorde att hela rummet såg ut som ett sänghav. Med popcorn, chips, sockerfri saft och en film grottade de ner sig i sitt sänghav. De njöt i fulla drag.

När filmen var färdig kom popcorn och chips kicken – en timmes studsande i sängarna och jag somnade med en gamnacke i soffan,  medan de höll på… 🙂

Att två sexåringar kan vara så aktiva – så länge  – visste jag inte. Jag och min man tyckte de kunde hålla på tills de kolapsade – 23:00 – började de komma till ro, men de somnade inte förrän en timme senare. Totalt utmattade – jag också.

Nu sitter de under var sin filt i soffan och ser Bulibumpa. I säng sent och upp tidigt = blir en skön kväll för mannen och mig för tösen borde vara supertrött i kväll.

De är ”supergoa” de små, men en vuxenkväll ser jag fram till. Är förmodligen själv så trött så jag går i säng tidigt. Vi får väl se. 😉

I’m back – med mycket snack…

Oj, oj, oj vilken dryg dag det var igår. Hur kan man bara bli så urlakad att man är fullständigt tom både i huvudet och i kroppen. Pantheraleo skrämde livet ur mig för en stund sedan. Komma och säga att ankan var hennes – djjeeeee…. Jag såg mina pengar fara iväg- royalty för hela slanten. Dock hade hon bara matat dem- tavlan är från Narnia och jag fann den på nätet  😉

Har varit ute bland våra kunder idag – jag är inte kundvänlig (jag lovar) men idag gick det, för jag matade våra kunder med frågor om markandsföring och då säger jag bara; -Oj, vad jag kan prata… Tänk om man kunde vara lika pratsam när det gällde ens bok, men det funkar ju inte. Man kan liksom inte säga, -Den här boken är fantastisk, till en bokhandlar – också har man skrivit den själv. Funkar inte… Men att prata förpackningar och tråg fungerade utmärkt som tur var.

En tanke som slog mig idag var att jag är glad över att ha ett samvete.

Vi hade vår nya nordiska markandschef på besök idag – jag drog runt henne på stan till våra kunder. Men till saken hör att när kvällen kom och jag skulle hem, satt hon på ett kontor och jobbade helt ensam. Samvetet sved i mig för jag visste jag hade en middag att laga, ungar att hämta inklusive kompis och gå ut med hunden. Hur skulle jag hinna med en middag med henne (marknadschefen) också? Och hon var inte mitt ansvar heller – det hade vi glömt organisera… Hhmmm. Men till saken hör att jag körde hem med dåligt samvete, men väl där stod middagen på bordet, hunden var rastad och ungarna hämtade – mannen i mitt liv hade fixat allt… Oj, vad jag kände att jag borde ringa och fråga om hon ville äta med. Även om jag egentligen bara ville äta med min familj – jag ringde i alla fall henne och hon hade så mycket arbete att göra så hon skulle ta en macka på hotellrummet för att sedan arbeta… Suuuuuuuuuck… vad skönt… tänkte jag. Det kändes skönt att höra efter alla tankar om hur ensam hon var – hon kände sig ju inte så ensam. Det brukar nämligen inte jag heller känna när jag är ute på jobb – trivs med att krypa upp i sängen och bara glo på hotellteve efter en lång arbetsdag… 🙂 Men  jag är glad att jag var den som ringde för hon blev verkligen glad över att jag frågade.

Ladda batterierna

swan_and_duck_in_narnia1.jpgNu har jag varit hemma hela dagen och gjort absolut ingenting mer än legat under en filt. Mådde inte så bra imorse så jag stannade hemma i stället. Jag ska lägga mig tidigt och säger därför godnatt redan nu – Måste ladda dessa urkassa batterier. Jag är tillbaka i morgon… 😉 Kram på er…

Stressa inte – skynda långsamt

Sedan jag fick min dotter har jag verkligen försökt att utesluta ett ord ur mitt vokabulär och det är BRÅTTOM. Nu har jag blivit den som är expert på att säga just; -Skynda dig!!!

När jag nu skriver om det så blir jag så himla medveten om det och det är bra. Varför har vi så bråttom att vår barn får ont i magen? Hörde på min dotter häromdagen när jag sa att vi skulle iväg till en bekant. Då säger hon; -Ohh, jag hinner inte mamma, jag får så ont i magen av att stressa. Nådastöten – snacka om det. Sex år och ont i magen. Men nu är jag inte sämre än att jag kan ändra mig – och det fort som bara … den (tänkte svära här, men håller mig till korrekt svenska)

Det finns ingen ursäkt för att ens barn ska känna sig stressat på morgonen eller någon gång för den delen. Jag har verkligen dragit mitt strå till stacken för att vara en i statistiken för stressade barn känns det som. Nu är det inte så farligt – men det hade kunnat bli om man inte uppmärksammar de små sakerna de säger.

Varför gör man så här egentligen – och det utan att man vet om det? Skynda långsamt hade varit bättre – men när man står i morgonstressen med frukost, smink, påklädning (både unge och mig) och allt annat som ska göras så känns livet vääääldigt stressande. Jag har verkligen funderat på att gå ner i tid på jobbet – min chef frågade; -Varför gör du inte det då? Lönen, grabben – lönen… Höj den så går jag ner. Man vänjer sig ju vid vad man har… Men pengar är definitivt inte viktigare än ett barns hälsa så om min tös tycker jag är för stressad så blir det att gå ner i tid – med eller utan mer i lön… Det räcker med att hon kommer en gång till och säger att hon får ont i magen och känner sig stressad. Nu vet jag det och från och med nu är det slut med att köra stresstaktiken på morgonen. Som om den någonsin har fungerat – men ibland har man bara inte huvudet kvar till allt klokt man tänkte på förr.

Barn plockar upp allt man säger och var man gör fel är oftast hos sig själv. Exempel låter henne sova lite längre på morgonen för det är skönt för henne – ja, men det gör att vi inte hinner prata något speciellt, hon hinner inte klä sig själv eller borsta håret. Allt görs i 110 kilometer i timmen i stället. Det är ju så enkelt – vad vet hon – väck henne 15 minuter innan vanlig tid. Ta tiden att prata, skoja och mysa i stället… En sak som är säkert är – jobbet är absolut inte viktigare…