Förtroende ersatt med uppgivenhet

Mailade en viktig person i min 6-åriga dotters liv och berättade att jag inte var nöjd med hennes val av kontaktperson för denna var arrogant och otrevlig (och mycket annat men det blir för långt att skriva om). Svaret blev;

-Jag har fullt förtroende för henne och är du inte nöjd får du ta det med henne. Suck… Det var precis det jag inte ville göra. Snacka om att man får sig en smäll rakt på näsan, känns det som. Denna viktiga person i min dotters liv har större förtroende för en person som är arrogant och nonchalant och som hon bara pratat med i telefon än mig. Jag kände mig som en riktig tjatkärring som överhuvudtaget nämnt det. Plötsligt kändes det som att det var jag som var boven i dramat – att man är den där mamman som alltid ska blanda sig och ha ett ord med i diskussionerna.

Jag har förstått nu senare under dagen, när jag lugnat ner mig, att det förmodligen rör sig om yrkesstolthet. De har båda samma yrke inom sjukvården, men att jag känt min dotters kontaktperson i två år hade helt plötsligt ingen betydelse.

Jag mailade faktiskt tillbaka ett svar som var så här…

…vad trist att på detta sättet få veta att du inte har förtroende för oss som föräldrar. Tror du verkligen att jag hade nämnt detta för dig om det inte var något som oroade mig? Vi får väl prata om det nästa gång vi ses för just nu är jag bara uppgiven…

 Vad annat kunde jag göra?

Annonser

13 thoughts on “Förtroende ersatt med uppgivenhet

  1. Bra, Haraldsdotter, stå på dig!!!! Fy vad ledsen man blir när man körs över på det där sättet. Min son har blivit mobbad (dock är det mycket bättre nu) och den fröken som då hade ansvar för klassen förklarade surt att vi inte skulle tro att vår son var ensam om att må dåligt…hon hade minsann blivit mobbad och mått dåligt under halva sin skoltid…ja men herregud…vad skulle vi göra åt det?
    Likadant är det ju med svaret som du fick..om den andra personen är nöjd med din dotters kontaktperson..vad tusan spelar det för roll, om inte du är det? Det viktigaste måste ju vara er dotter och ni som skall ha kontakt med denna människa! Ursäkta, det här blev visst en halv uppsats….kramar!!

  2. Tycker det låter som feghet, att den ”viktiga personen” inte vågar kritisera, inte vill ta konflikten och överlåter ”skitgörat” åt dig. Vi är så utsatta när det gäller våra barn. Usch vad arg jag blir! Hoppas du orkar samla kraft, jag är med dig!
    Kram

  3. Nää.. jag ha rbara lagt in en bild.. klicka på den länken i inlägget så komemr du dit .. man lägger bar ain en valfri bild och väljer sen ett alternativ så vips… hehe

    Vad tråkigt.. vad du som förälder tycker ska väl ändå väga tyngst.. är ju din dotter de handlar om.

  4. Det var ett bra svar från dig tycker jag, och kanske kan hon ta till sig det när hon får raderna framför sig…Hoppas.

    Stå på dig.

    Kram.

    Och förresten: så roligt att du bloggar. Stanna kvar. 🙂

  5. Myndighetspersoner kan vara så tröttsamma i sin roller. Dessutom skall man försöka se dom som människor och försöka hålla sig väl med dom för att få sina rättigheter. Som pappa till en handikappad pojk har jag samlat på mig en del både dålig och bra erfarenhet i ämnet.

    stå på dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s