Oj – vilken dag. För att komma till jobbet och tro att man inte ska göra så mycket under dagen blev det ett bakslag. När en glatt, trallande person som jag dyker in på kontoret vid 8 var allt frid och fröjd. Och när en kollega frågade om jag ville åka med in till stna på ett ärende sa jag, -Visst! Jag har inte så mycket för mig idag så det är lugnt. Vi körde iväg och tog det lilla lugna. (Mycket trevligt)
Väl på kontoret igen sätter jag mig i lugn och ro och bloggar en stund innan lunch. Går på lunch och återkommer exakt 13:14. — JOBBINTERVJUN inne i stan hade jag glömt… Jag som skulla vara där kl 13:00. Fram med telefonen och meddelade att jag suttit i möte fram tills nu, men jag var på väg; -Ingen fara, säger hon supertrevligt och jag retar mig på att jag ljugit för en sådan trevlig röst… men men – snabbt ut i bilen och 100 km/h (på en 50 km/h väg) in till stan igen (tog 10 min, i vanliga fall 15 min – mycket rödljus) …
Efter två timmars ”grillning” var det tillbaka till kontoret och i bilen kom jag på att jag skulle ju haft lagt in de där bilderna på vår web. Det hade jag glömt. Så jag fick jobba till klockan 19:00 – så kan det gå när man tror man inte har något att göra. Suuuck… 
PS. Men jag fick höra att jag var en stark kandidat till den nya tjänsten inom företaget – och det var kul att höra. Vi får se hur det går… Fortsättning följer (I promise) 
Jösses vad förargligt att glömma en så viktig tid! Men du skötte det snyggt och kommer säkert att få jobbet! Jag håller tummarna/kramar!
Så retfullt att glömma en så viktigt tid men förhoppningsvis går det bra ändå. En smart intervjuare ser till andra egenskaper för att bli försenad vid fel tillfälle kan faktiskt gälla alla!
Lycka till!
Kram och ha en bra dag!
där ser man hur det kan gå. Det kan vara farligt att blogga!
Ibland glömmer man även de viktigaste tiderna. Men det löste sig dock till slut. Hoppas att det går bra nu och jobbet är ditt.
Ha en goer dag!
Tack för besöket i min blogg och lycka till med jobb och författande!’
/Hoooo
Ibland får man till det så där! Tur att allt ändå gick bra, till slut!
Lycka till!
Det låter som ett bra sätt det där med att glömma bort en intervju. Då han du ju inte bli nervös. Slapp att sitta och fundera och få inget gjort. Men det fick du ju inte ändå, i och för sig… Det var lite omedveten laddning alltså.
Visst är det konstigt att såna där superviktiga saker bara kan försvinna ur minnet ibland? Man har järnkoll på när man ska iväg – dag ut och dag in….men huxflux så har man glömt! Undrar just varför?
fan, har redan glömt vad jag skulle säga här…