Stranden kallar

Tog en cykeltur till stranden igår med familjen. Hunden var den som blev mest galen. Han fick ett spel som innebar fjorton turer i sanden bara runt, runt, runt och sedan skällde han av glädje. Tro det eller ej, men beaglar badar inte… Men vår gjorde igår – han hade vatten ända upp över magen.

Vi satt på en bänk och tittade på unge och hund och njöt av den sista solglimten innan den försvann bakom Köpenhamn. Totalt stilla och nästan spegelblankt på havet och man kände riktigt att snart – så är det sommar…

Köande landsting

Hur ofta sitter man inte i kö till ett sjukhus?

Nu satt jag där i morse, upptaget, upptaget, upptaget… Det tog aldrig slut. När jag väl kom fram säger en telefonröst att där är många före och att man ska vänta. Så väntar man och väntar och väntar. Så äntligen kom jag fram efter en timmes kämpande, för att tjejen i telefonen ska säga att jag måste först ha en remiss för de har bestämt att man inte får låta remisser ligga… Vad är poängen? Att man ska sätta doktorn i arbete igen? Okej, då gjorde jag det så nu ska hon ta sig tid, skriva om och fixa på sin dyrbara tid för något som redan fanns.

Det trista är att man skäller på tjejen i telefonen, som absolut inte har något med beslutet att göra… och sedan fick doktorn sig en reprimand också… Oj, oj, oj vad jag kan – helt själv

Kan vi inte bara sätta hela landstinget på en remissrunda? Jag kan bara inte se att någon spar tid här? Visst kanske man spar en krona med att ha gamla remisser liggande, men den kronan förloras ju när doktorn ska göra jobbet två gånger…

Vilken krona sparade vi egentligen och var?

Två om stolen

När mannen också jobbar hemmifrån idag är kontorsstolen för liten… Vem ska sitta i köket???

Hunden är lyriskt lycklig i alla fall, även om han får ligga på golvet.

Det är något skumt med Ica

När man handlar på Ica och jämför priser så finns det sällan kilopris på deras egna varor. Det är väldigt klurigt och känns fel. Det står kilopris och styckpris på konkurrenternas varor, men inte på Icas eller så är det tvärt om ibland – allt för att man inte ska kunna jämföra. Det är samma på allt från bajspåsar till toarullar. Alla tror att Icas egna varor är billigare än den bredvid på hyllan, men oftast när man lyckas jämföra eller i alla fall fundera på kostnaderna så är de inte alls det. Men så som de skriver så förvirrar de konsumenten som tror de är billigare. Jag har sagt till ett par gånger att man inte förstår märkningen, men än har de inte skärpt sig utan fortsätter att märka sina varor så man inte kan jämföra ordentligt. Så jag skiter i att handla Icas eget för det går inte att jämföra.

Och det där med att de har så måååååånga billiga varor nu och gör reklam för det… Det är ju bara mat man inte äter. Tårtor, burkmat, halvfabrikat etc… Vad är poängen? Jag är faktiskt smått irriterad på deras sätt att bette sig. De om någon skrattar hela vägen till banken – och jag känner mig som en dum konsument. Har faktiskt börjat köra runt i stan för att handla på andra ställen -  inte för att det med körning blir billigare, men jag är trött på deras sätt att luras.

Men personalen är väldigt trevliga…

Skaffa en ny hobby, när hobbyn har torka…

Då jag ofta sitter och skriver borde det vara det ultimata om man har tid över att fortsätta med, men ibland är det bara torka och det känns trist… Så då började jag med en ny hobby och det är att gjuta i betong. Det var det bästa jag kunde göra för mitt skrivande. Det var så kallt att stå ute i verkstaden och hålla på med betongen så det var inga problem längre att stanna inne i värmen, sätta sig enr i soffan och låta fantasin flöda framför datorn. Det smattrade riktigt i tangenterna så mycket jag plötsligt kunde skriva om. Bara jag slapp gå ut i den kalla verktan

Oda-saatans kvinna

Jag trodde att Oda skulle vara en starkt kvinna för sin tid. Trodde att man skulle kunna lyfta fram olika aspekter och paralleller mellan dåtid och nutid. Oda – saatans kvinna var inte riktigt vad jag väntat mig… Den var mycket mer.

Det var en väldigt frispråkig kvinna, men det betyder inte att man är stark. Jag såg i alla fall inte Oda som en stark kvinna utan mer som en följeslagerska till de män hon älskade. Att hon lämnade barnen störde mig mest, men samtidigt kunde jag förstå hennes sökande. Jag hade dock hoppats på att hon skulle förenas med sina barn igen.

Pjäsen var fantastikt bra – jag blev väldigt förtjust i den och att Chatarina Larsson intog hela scenen och höll en fängslad av Odas liv i två timmar var beundransvärt. Jag gick ifrån teatern med en erfarenhet rikare och det är jag glad för.

Om du bor i Malmö så gå och se den…

Hundgöra

Tog en lång promenad med hund, man och barn igår. Skulle bland annat träna hunden i att spåra. För att göra processen lite kortare så blev kontentan att hunden stack efter ett riktigt råddjursspår. Han drog genom snåren, in i skogen över fälten och ylade som en stucken gris. Men han är ju också en jakthund som ska göra så när han får spår. Vi stod som tappade bakom en vagn och undrade vad som skulle hända. Denna tid han var borta hade man alla möjliga hemska tankar om vad som hänt honom. Hade han gått ner sig i en å med svag is på? Hade han blivit överkörd av en bil? Hade han blivit upphittad av någon som låst in honom? Etc… Sen började man svära tyst över den dumma hunden som man tyckte bara kunde ta och försvinna för gott som gjorde en så upprörd och orolig.

Efter två timmar kom en väldans glad hund upp bakom mig i skogen 2 kilometer från där han stuckit iväg. Då var han på väg tillbaka från där han hade fått upp spåret. Var man glad, arg, orolig, bannande och fyande? Man var överväldigande, skrattande GLAD!!! Han fick all rostbiffen från mackan, han fick allt hundgodis vi hade i fickorna och sedan somnade han som en sten. Slutet gott på en förbannat lång promenad.

Gråa apor

Har länge funderat på om jag ska börja blogga igen eller inte. Lägga ner helt eller bara låta den vara. Nu får vi se… Har saknat det, men har inte vågat för boken, den nya, är inte klar. Då kan man fråga sig vad en ny bok har med bloggandet att göra? För de som läst min bok “Ingens Vila” är det många som frågat när nästa kommer. – Snart!… Har jag sagt, men än är den inte färdig. Så fråga inte – så slipper jag ha de där gråa små aporna på axlarna som hela tiden studsande och hånleende hamrar lös med skuldkänslornas slägga. Jag har något bra på gång, men det tar tid – längre än jag trodde själv för jag har ju så mycket annat att göra hela livet tar ju tid – eller handlar det om prioritering nu igen?

Morgondagen

Lite ljusare, lite mer energi, lite mer vill göra mycket, lite mer vilja – lite mer men inte allt än. Nu börjar det vända – den där trista känslan av höst, vinter och mörker. Kylan har ännu inte infunnit sig i Skåne, men dock de isande vindarna. Nog snackat om vädret – det vill man ändå bara åka ifrån.

För de som vill bli uppdaterade på något kul så satt jag i Nice när Sterling gick omkull. Blev bara glad åt att inte kunna komma hem även om det regnade där nere som himlen var öppen. Tyvärr fann någon en biljett till mig på mindre än 4 timmar så jag kom hem vilket jag aldrig hade tvivlat på. Jag var ju i Europa och det finns tåg om inte annat. Då var det värre den gången jag var 25 år och var strandad i Sidney. Men även då lyckades jag ta mig hem – dock en månad senare än tänkt. Varmt och skönt var det i alla fall.

Så landade rätt jobb

Äntligen har jag bestämt mig. Det var inte så svårt till slut då det stora företaget med tusen anställda helt plötsligt kändes rent för stor för mig. De frågade bland annat mig om jag kunde leva med att inte så ofta bli hörd för mina yttranden och det var faktiskt ganska avgörande fråga. Det betyder att man oftast skulle stå och dunka huvudet mot en vägg och aldrig få som man vill. Jag är mer van vid att folk lyssnar på mina förslag och idéer och känner sig trygga med mina beslut, men detta stora företag hade det aldrig gått. Vilket kan vara bra i och för sig, men inte i nuläget.

Jag fortsätter som projektledare och marknadsförare så jag har hamnat helt rätt. Jag vet inte hur mycket tid där kommer att finnas till bloggandet – mer eller mindre. Kanske blir det mindre för jag får så m,ycket att göra eller så blir det mer för ni är ju dock min lilla ventil.